Årskrönika 2014

Det har blivit dags för en sammanfattning av året 2014.
 
De senaste åren har jag inför nyår tänkt tanken att, wow vilket år detta varit. Detta blir svårtoppat.. 
 
2011 var jag så glad och tacksam över att ha hittat rätt. Att ha ett fast jobb på ett av Stockholms bästa bagerier. Med fantastiska kollegor. Året hade inneburit flytt från Skåne till huvudstaden en månad på Sandhamn, en resa till Schweiz och ett deltagande i SM Unga Bagare (om än misslyckat).
Det kändes omöjligt att toppa. 
2012 gick jag all in på bakningen. Varje vaken stund gick åt till att jobba, träna eller tävla i bakning, 
Det hela slutade med att jag störtade in i den berömda väggen, men jag hann få med mig: SM silver med pris för bästa wiener och frallor. EM guld i lag, EM brons och EM guld i innovation. Jag fick göra julbakning i flera tidningar och jag fick ett nytt jobb ett stenkast från det förra. Att det skulle vara möjligt att ens komma i närheten av ett lika händelserikt år kändest inte troligt. 
2013 var året jag skulle ta det lite lugnt, komma på banan efter alla tävlingar och hitta mig själv igen, Aldrig hade jag kunnat ana att jag skulle hitta mig själv i Snöån av alla ställen. I maj slog jag upp dörren till mitt aldeles egna sommarcafé. Jag hade sagt upp allt (utom alla fantastiska vänskaper) i Stockholm. Flyttat hem till Dala-Järna och satsat allt på ett kort. Till vintern 13-14 fick jag anställning i Åre så i slutet på November gick lasset upp dit. Nu borde det inte finnas mycket mer att göra än att inför nya året bara hålla fanan högt och sikta på ett nytt år fullt av möjligheter... men mestadels en härlig repris på 2013... trodde jag. 
 
Med facit i hand vet jag med säkerhet att det sällan blir som man tänkt utan oftast bättre!
 
Så till 2014, vad har nu hänt? Ni har inte blivit särskilt väl uppdaterade. Ni kommer förstå varför.
 
Det nya året skålades in på torget i Åre med de bästa av vänner. natten fortsatte med en hisnande promenad upp för mördarbacken och vidare till en fest jag lika gärna varit utan. Trött gick jag hem relativt tidigt och sov. 
Januari blev en månad av jobb, längdträning och roliga upptåg med mina roomies. 
 
 
Februari innebar än mer skidåkning och jobb. På jobbet hade vi rombarsinvigning med pirattema och en musikmingel kväll,  jag var på Moneybrother på Bygget,  jag hade en dunderförkylning och min fina fina farmor skrämde oss alla när hon blev dålig <3 Februari avslutades med att jag och Lovisa åkte Öppet Spår 24/2. Vansinnigt blött och tungt före men jag lyckades ta mig fram de 9 milen på 7h 11min och 20sek. Skavsår på händer och fötter var ett faktum men i och med detta var 75% av klassikern genomförda, "bara" cyklingen kvar. 
 
 
I Mars drog stora snurren igång. Fram till dess hade året fortlöpt mer eller mindre som jag planerat och trott. 
 
3/3 testade jag åka bräda för första gången någonsin. Jag drog därigenom på mig världshistoriens träningsvärk, i armarna(!) Överlag blev betydligt mer tid i backen denna månad än tidigare eftersom Vasaloppet var åkt och klart. Min fina kusin kom på besök till Åre och jag fick en mysig spelkväll med henne och gänget, samma dag blev det klart att sommaren 2014 skulle tillbringas på Ryggåsstugan. 
Veckan därpå, närmare bestämt 12/3 kom telefonsamtalet. Telefonsamtalet som skulle komma att höja tempot avsevärt. "Hej mitt namn är Maria, jag ringer från produktionen av Dessertmästarna och undrar om du möjligen skulle vara intresserad av att vara med i säsing #2?" 
Efter en skypeintervju senare samma kväll, en vecka av beslutsångest och ifrågasättande av min egen värdighet att platsa i det sammanhanget blev det 17/3 klart. JAG skulle vara en av 13 deltagare i nya säsongen av Dessertmästarna. 
Allt var under sekretess och utan att ge någon närmare förklaring till mina vänner i Åre packade jag och flyttade hem alla mina saker och 19/3 var jag på plats i Stockholm. 20/3 började inspelningen av programmet. 
Vid denna tidpunkt hade jag ingen aning om hur långt jag skulle komma att klara mig. 
Långa psykiskt krävande inspelningsdagar avslutades med syresättande tankerensande löpturer genom Stockholmskvällarna. 
Mitt deltagande är något jag inte ångrar en sekund även om jag inte hängde med med i mer än 2 program. JAg fick en stor skara nya vänner, en inblick i en helt ny värld och mängder med erfarenheter. 
Jag fick åka tillbax till Åre igen och avsluta säsongen.
 
 
Efter en helgalen månad mars blev april betydligt lugnare. Skidåkning varvades med rom och chokladprovning på jobbet, Joe Labero hade en show på jobbet och after ski. 
Jag köpte mig en landsvägs racer och började så smått cykelträna för klassikerns sista del, Vätternrundan. 
Påsken kom och med den Skärtorsdagen, årets mest hysteriska dag i Åre, ALLA norrmän kom över och bunkrade upp inför påsken. Det var ingen ide att försöka ta sig in på konsum. Jag höll mig ur vägen ;)
En kväll var jag på Daniel Adams Ray på Bygget, en annan dansade vi halva natten på Verandan. 
Det var sista månaden med gänget så vi hann med en hel del, grillning, bowling, after ski, promenader, picknick, filmmys och middagar. 
 24/4 var också dagen då en dröm gick i uppfyllelse. Jag, Malin och Ida hoppade skärmflyg från toppen av Åreskutan. Inte fallskärmshoppning men nära nog. Så fantastisk känsla att springa ut över kanten och känna hur man lyfter av uppåtvindarna som tar tag i skärmen. I 12 minuter cirkulerade vi ner över Åre. 
 
 
 
Maj började med en resa till min bästa vän i vått och torrt. En vecka hos Elin innebar glass i stora lass, kosläpp, cykelturer, barnpassning, shopping och massa mys. 
När jag sedan landade hemma igen var det full rulle mot säsongspremiär. 
Förhandlingar med grossister, städning och fix, inköp av möbler och porslin och anställning av personal.
Jag pressade in cykleturer så ofta jag på något vis hann. 
24/5 var det premiär för min 2:a sommar på Ryggåsstugan. Regn och åska gjorde att det inte blev lika stor anstormning som jag hoppats men efter en lite lugn start blev det desto mer :)
 
 
 
Juni, förutom fullt ös på jobbet hann jag i smyg få besök av kanal5 som filmade ett personporträtt på plats vid jobbet. Jag och Lovisa plågade oss igenom 30 vansinniga mil på cykel, vi sov i diket vid två tillfällen, jag hade kramp i sista 20 milen och Lovisas allergi gjorde att det bara pep i hennes luftrör uppför den värsta av backarna. Om det inte var för att det var sista delen i klassikern hade vi gett upp, Nu tog det oss 15 h och 40 minuter på cyklarna. (Och med 1  mil kvar pratade vi om hur vi ska ha bättre tid NÄSTA gång) 
Hela Juni gick jag klädd i klänningar. Jag deltog i något som heter "June Dresses" en kanadesnisk kompis drog för några år sedan igång en insamling till förmån för kvinnor i Calgary och jag hängde i år på. Det innebar att jag varje dag laddade upp en bild på mig själv iförd klänning.
 
 
 
 
 
 
 
I Juli var det mest jobb. lite drygt 300h jobb..
Jag hade en måndag ledig och var iväg med moster och syrran och red islandshäst i Rättvik :)
Fisketurer, skogsvändor med toppbestigningar och bad. 
I slutet av juli fick jag med nästan hela personalstyrkan till Boda Borg  på äventyr.
 
 
 
Augusti. Jobb. Födelsedag och ett gäng skogsturer.
 
 
September innebar säsongsavslutning, 50 års kalas, bästa vännen på besök, jobb på bagerimässa, och förkylning.
Det var nu det blev officiellt! Hemligheten jag burit på hela sommaren slutade vara en hemlighet och blev istället en rykande nyhet! Tidningar och radio uppmärksammade nyheten. Jag slapp tiga om mitt deltagande men nu började jag bombarderas med frågor om hur allt skulle gå. Tand för tunga och ingen lyckades fiska fram minsta spoiler :P 
Det blev nu klart att vintern ska tillbringas i Idre. Som konditor på Idre Fjällrestauranger ska jag stå för sortimentet på Café Värdshuset.
 
 
Oktober inleddes traditionsenligt med ett besök på chokladfestivalen följt av en en och en halv vecka semester hos Elin. Äggets dag, Afrikafest, husrenovering och mys med kattungar och Alfons <3 
Sedan bar det iväg hem för att städa ur och slå igen Ryggåsstugan för vintern. 
Filmkväll med bästa Frida innebar att vi satt och pratade in på småtimmarna, bio med brorsan och en tripp till Lovisa i Götet :) 
Den 21/10 hade jag den stora äran att få prata för Barn och fritids eleverna på VUC. Jag var där för att berätta om min resa genom livet där min hobby blivit det jag försörjer mig på. 
 
 
 
I November satte jag igång den stora chokladverkstaden. Jag som lider av abstinensbesvär om jag inte får baka fick lov att ha något för händerna. Jag bokade därför in mig på 5 julmarknader runt om i kommunen. Till dessa marknader gjorde jag sedan massa praliner, müsli, kakor och godsaker. 
När jag inte ägnade mig åt choklad eller liknande blev det många löpturer och varje torsdag var jag med som tränare för småttingarna på skidträningarna :D 
Jag var också in och vikarierade en lektion på hemkunskapen i 8A. 
 
 
 
 
 
 I slutet av november och början av december var det  julmarknader i Lindesnäs, Vansbro Kulturhus, Julskyltningen i Järna, Grånäs och Nås. Jag sålde mängder med praliner och godsaker. :)
Jag fick vara med och fota mina praliner med en "riktig" fotograf för ett reportage i Pralins jul och nyårsnummer. 
Sedan gick flyttlasset upp till Idre. Här har jag nu installerat mig i en trevlig lägenhet nere i byn och börjar komma in i jobbet. 
Det har hunnit bli många turer på skidorna runt fjället och var och varannan tur möter jag renarna som går och bökar på fjället. hundratals med fina renar. 
 
Så sammanfattningsvis. Ännu ett händelserikt år är till ända. 
Jag har lärt mig att vad som helst kan hända bara man är öppen för det :) 
 
Jag vet inte vad jag kommer ta mig för med under 2015 men jag är säker på att det blir ett bra år det med!
 
Jag har några spikade mål och händelser men det mesta är oskrivna blad. 
 
Nu närmast ska jag göra mitt yttersta för en kanonvinter i Idre. Åka massa skidor, baka, ha kul och njuta av en vinter i Dalafjällen :)
 
15/8 kommer jag och Lovisa genomföra Idre Swimrun 
(note to myself: skaffa en våtdräckt) 
 
27/9 ska jag springa Lidingö tjejlopp.
 
 
Vad som händer mer? Ingen aning. Men om jag känner mig själv lär det bli massor! 
 
 
Gott nytt år på er alla!!! 
 
♥Dalkullan
 

Uppdatering

Det har nu varit sådär dåligt uppdaterat här sådär länge. Det hänger ihop med det faktum att det varit lite mycket på. 
 
Jag har haft en fantastisk sommar med många gäster och fin respons. I slutet av sommaren offentliggjordes en hemlighet jag fått gå och hålla tand för tunga om sedan innan påsk. Mitt deltagande i Dessertmästarna blev uppmärksammat och stödet från er alla har varit oändligt. När hela karusellen drogs igång var min tanke att föra dagbok att dela med er när tystnadsplikten upphävts. Jag började så smått med att plita ner alla tankar som for genom mitt huvud inför alltihop, Jag kom sedan av mig och kom inte längre. Jag lägger idag upp den text jag fick ihop så ska jag försöka sammanfatta min övriga upplevelse i ett kommande inlägg. 
 

 

 

inför Avsnitt #1

Det är en märklig känsla i magen när jag sitter i Taxi påväg från Stockholm Central mot studion. Från och med det ögonblick jag sätter mig i Taxin har jag inte det minsta koll på vad som väntar runt nästa hörn. Jag vet inte hur resten av dagen kommer att se ut. Jag vet inte när jag får träffa alla övriga deltagare, jag vet inte när vi kommer sätta igång och tävla.

 

 

Vem som helst hade varit nervös. Den med kontrollbehov är skräckslagen!

Jag kommer fram till studion, i Frihamnen, möts upp och blir inledd genom 3 låsta dörrar och in i en lång korridor. Det står en kyl- och en fryscontainer i ena kanten och surrar. Det springer folk med sladdar, mikrofoner och andra attiraljer. De håller på med de sista förberedelserna. Jag blir inledd till ett rum med en skylt på dörren ”Deltagar häng” där inne sitter hälften av mina medtävlande. Alla ser lite nervösa och obekväma ut. Det småpratas lite, vi presenterar oss för varandra och vi undrar alla lite vad som kommer härnäst.

När alla deltagare är på plats blir vi visade runt. Vi får se vart vi ska bli sminkade varje morgon, vi får våra loger. Vidare går vi in i studion där vårt tävlingskök är uppbyggt. Där pågår en febril aktivitet med att fylla på skafferiet, testa nya maskiner, duka upp och fixa. Vi blir fullmatade med info om hur allt kommer funka i tävlingarna och försöker så gott vi kan memorera vart alla saker finns. Vi är nog alla överens om att väl inne i köket vill man bara få komma igång med bakandet. Men första tävlingen är det inte dags för förrän nästa dag. Vi ska gå och vara nervösa lite till.

 

 

Fjärilarna i min mage blir ständigt fler och fler. Jag inser snabbt att jag är den yngsta i gruppen. Jag får också höra att många av deltagarna jobbar i restaurangkök och dagligen gör desserter på en mer avancerad nivå än de desserter jag gjort på jobbet till buffén. Det pratas om när och hur alla blivit kontaktade för att medverka i programmet. ”nån gång före jul” ”I början av februari” ”Jag var på audition”. Själv blev jag uppringd en vecka innan inspelningsstart och fick göra en skype casting. Efter den skickade jag in bilder och CV och väntade och velade. Ska jag tacka ja om jag får erbjudandet? Platsar jag? Kan jag bara slänga mig iväg med så kort varsel? Hur löser vi det på jobbet? Vem hjälper Marie? Miljoner frågor på temat ”tänk om” och ”hur”. Rent praktiskt skulle min medverkan innebära att jag, utan omvärldens kännedom, skulle packa ihop mina saker i Åre. Jag skulle fylla bilen och åka 47 mil söderut hem, där skulle jag packa om och göra mig redo för att ta tåget vidare till Stockholm. Allt skulle ske så diskret som möjligt och på bara 2 dygn. Men när jag på måndagen fick frågan från produktionen om jag ville vara med så tackade jag ja. Fjärliar i magen eller inte det är en häftig upplevelse. Jag går in i tävlingen och gör mitt yttersta för att gå så långt som möjligt och ha riktigt roligt på vägen!

 

 

När vi blivit visade runt vid studion körs vi till hotellet där vi kommer bo under inspelningarna. Där äter vi en middag tillsammans alla deltagare och lär känna varandra lite mer. Efter middagen drar jag mig tillbaka på mitt rum och pluggar recept och sorterar alla intryck.

 

 

 
♥Dalkullan
 

Det finns alltid plats....

"ingenting är omöjligt" har sagts av en idrottsprofil här från Järna. Det blev vårat motto när jag gick mitt år på Yrkeshögskolan i Kristianstad. Det hjälpte oss lösa otaliga knepiga situationer i bageriet. Det var vad som hjälpte oss bygga en drake helt i choklad. 
 
När jag jobbade på Valhallabageriet i Stockholm kom nästa ordspråk. "Det finns alltid plats i kylen/frysen" 
Det innebar att hur galet mycket vi än hade att klämma in i begränsad kylplats så gick det alltid att lösa. Ofta blev det min uppgift att pussla ihop allt från surdegstunnor till kakdeg, bullar och baguetter. Jag lärde mig snabbt vad som gick att stapla på, vart man kunde ställa vad för att dörrarna slutligen skulle gå att stänga och vilken ordning allt skulle plockas ut under natten var också avgörande. 
 
Dessa två ordspråk ekar i mitt huvud hela dagarna på jobbet. Hur trångt, fullt och hopplöst det än må verka när jag står där så kommer jag alltid ut i andra änden av dagen och har löst det. Igår kväll stod jag med 4 chokladtårtor och 2 cheesecakes som skulle in i frysen och sätta sig. De skulle in i en överfull frys! "det är aldrig fullt på frysen Linn, kom igen du klarar detta..." Det mantrat snurrade om och om i mitt huvud när jag stuvade, stuvade om och donade. En stund senare stängde jag dörren och hade mirakulöst fått in allt OCH hade plats KVAR! 
 
Mitt bageri är lite drygt 10 kvm stort och egentligen alldeles för litet för den produktion jag ändå har. För den som kommer in som ny genom dörren skulle det kunna liknas vid ett regelrätt bombnedslag. Alla hyllor är totalt överbelamrade. Men fråga mig vart jag har något och jag kan svara med en exakthet som får dig att tappa hakan. Om det står under och bakom något på översta hyllan då vet jag det. Det finns ett system i kaoset, det är en förutsättning för att det ska fungera. Jag behöver inte tänka när de ropar från serveringen att "det är snart slut på..." Jag tänker inte, jag bara levererar. Hokus pokus. Ägg därifrån, 4 dl socker tjopp tjopp ner i bunken visparna inte i lådan, hepp, ut i disken. Med visparna och ett gäng byttor i högsta hugg tillbax till bageriet. Smör in i mikron, vispa ihop och vänd ner bakpulver och mjöl växelvis med smöret. Fram med pannorna och ögonmåttet och fördela smeten. på med bär och skjuts in i ugnen. En stund senare."det ÄR slut på..." hörs från serveringen.
Nix! jag tog just ut det ur ugnen hur många bitar vill ni ha?  
 
Jag behöver nog inte tillägga att alla recept sitter som ett rinnande vatten vid det här laget. Att plocka fram och se på dem skulle ju ta onödigt med plats och sinka hela arbetet avsevärt! 
 
Nu har jag inhalerat en stadig frukost och ska ta ett varv genom duschen innan jag far iväg till jobbet för en ny dag. 
 
Fick godkänt av hälsoinspektören igår! Så skönt :D
 
Erik Segerstedt – Hello Goodbye - Single Version
 
 
 
 
♥Dalkullan
 

Jobb, utmaningar och nya insikter..

Det är fantastiskt att få vara igång vid Ryggåsstugan igen! Jag älskar utmaningar och har inga problem med att hugga i och jobba hårt. Det är underbart när man får lön för mödan med possitiva glada gäster. Ni som kommer varje vecka, minst en gång. Ni som skriver fina kommentarer på facebook och i gästboken. 
Det är så kul att få driva ett café efter eget huvud. Jag bestämmer sortimentet (bara räkmackan och chokladtårtan alltid finns.. SÅKLART!) som jag själv tycker jag håller brett och varierat. Jag tillverkar allt själv i mitt lilla bageri på plats, från grunden av fina råvaror. Jag får sköta kontakten med grossister och myndigheter och växer lite för varje gång jag lägger på luren efter ett givande samtal. 
Mina fantastiska anställda kom allihop tillbax för en andra sommar så nånting gör jag nog rätt. De hugger i och fixar där jag inte hinner med. De snickrar ihop räkmackor på löpnade band och när jag i år slängde in nyheten sallad så var det med skräckblandad förtjusning de höll med om att det nog kunde vara något för oss. Nu lägger de sallader som om de aldrig gjort annat.
 
 
Jag får beställningar på tårtor, bröd och smörgåstårtor. Jag tar emot företag som vill ha sommaravslutning för sina anställda och i juli kommer det vara bröllop på bryggan. Idag var det premiär på sommarens söndagsbrunch. Jag hade lite smygpremiär förra veckan för att få ett genrep och se så allt skulle stämma. 
Brunchen innebär att jag erbjuder en buffe med allt från kallskuret och potatissallad, fil & müsli, paj & miniräkmackor till amerikanska pannkakor och en söt buffé till dessert. 
Allt klaffade både på smygpremiären och riktiga premiären idag, så nu kommer vi köra juli ut. Det är dock säkrast att vara ute i god tid och boka för det är begränsat antal platser och bokning måste därför ske senast onsdag samma vecka. 
 
 
Den senaste veckan har varit kall, blöt och eländig. Vad hände med sommaren? Vem avbeställde min bokning på sol, värme och klarblå himmel? Vi kan väl bestämma här och nu att från och med imorgon har vi sommar igen? Så, vad bra! Deal! 
 
 
 
Jag fick sluta tidigt idag och var hemma till 22. för att jaga iväg en hotfull huvudvärk bestämde jag mig för en promenad. Så skönt att få sträckaut och traska. När jag kom bortåt kyrkan bestämde jag mig för att gå inom kyrkogården och hälsa på farfar. Jag viker av vägen och in mellan gravstenarna. Det är så tyst och stilla som det bara kan vara och det är då det slår mig. När sjutton var jag hit senast? Jag kan inte för mitt liv minnas. Jag börjar skämmas och med nästa insikt börjar tårarna rinna hejdlöst. Jag bor i huset där min farfar bodde hela sitt liv. Men det är bara en depå. Jag flänger än hit än dit. Rastlös? ja. 
Jag har sedan slutet på gymnasiet ständigt jäktat mot nya mål. Tävlingar, utbildning, jobb, mer tävlingar, mer jobb och eget företagande har avlöst varandra i en aldrig avstannande karusell. Har farten sänkts något har jag snurrat på med något nytt. Varför? Ja, för att gömma mig för mig själv. Jag insåg det nu. Jag begraver mig själv i måsten för att inte hinna tänka och känna efter. För att under alla måsten, alla utmaningar och allt jobb vet jag inte vem jag är eller vill vara. 
 
Jag ger mig inte tid att gå till kyrkogården och sätta en bukett med blommor på farfars grav. Jag tar mig inte tid att åka och krama om min farmor. Jag prioriterar att hinna med alla "måsten" i Borlänge istället för att åka en bit till till Falun och träffa min kära kusin om ens bara för ett hej. Jag höjer istället tempot. Jag lägger mer "måsten" på högen och snurrar vidare i karusellen. 
Jag gör det för när jag sänker farten hinner jag känna det jag är livrädd för att känna. Jag hinner känna ensamheten. Vad gör jag när jag är ledig, ensam? Vad gör jag om kvällen när jag kommer hem från jobbet och det är ensamheten som möter mig innanför ytterdörren och vägrar fråga hur min dag varit?
Ensamheten tar inte tag i mig och säger till mig att -nu släpper du tankarna på jobb så hittar vi på något skoj!- nej, tystnaden och tomheten när man sänker farten är otäck. Tänk om den är konstant? Tänk om det är så det kommer fortsätta vara? Då är det bättre att sitta i en skenande karusell och sikta på nästa utmaning.
 
 
Tårarna rinner tysta nerför mina kinder när jag traskar hemåt. Jag känner att jag måste göra något för att bryta detta mönster. Det får inte gå evigheter mellan gångerna jag besöker de som betyder något, för i sällskap av dessa är jag inte ensam. Jag får inte gömma mig bakom jobb och utmaningar. Jag måste hitta en värld utanför bageriet den finns där och jag borde kunna vara en del av den. Jag vet bara inte hur eller var jag hittar den. 
Jag vet inte var jag ska börja. 
Jag vet att jag har en fot i den genom min finaste vän Elin. Hon håller mig kvar på jorden och finns alltid där när karusellen börjar kränga. Men det är så långt till den delen av värlen. Hur hittar jag ut i den som finns här närmast, knappast genom att jag börjar hänga mer på kyrkogården, nej förvisso men det besöket var tydligen vad som krävdes för att insikten skulle komma krypande. För att jag skulle erkänna för mig själv att jag känner mig ensam  och rädd. Att jag gömmer dessa känslor för mig själv och omvärlden genom att bygga en fasad av jobb och "måsten". 
 
 

Jag MÅSTE prioritera om. Innan jag BLIR det jag fruktar mest av allt, ENSAM.. 
 
♥Dalkullan

Våren rullar in

Solen står högt över renfjället. Den lyser från en klarblå himmel och den smältande snön är bländande vit.
Nere på sjön glider ett par skidåkare fram, de har ryggsäckar på sig och har säkert varit ute på en fin långtur. Längre ut på sjön skuttar en hund glatt och dess ägare går några steg bakom och njuter. Högt ovanför susar 6 paraglideåkare fram. De har hoppat från skutans topp och glider i stilla mak ner genom den klara vårluften ner mot isen.
Jag passerar Verandan där eftermiddagens After Ski börjar dra igång. De spelar musik på hög volym och folk sitter mot solväggen och samtalar om dagens skidåkning. Vägen där jag går är torr och gruset knastrar under mina fötter. På några ställen rinner vattnet ner över trottoaren från smältande snödrivor och jag förlänger steget så mina röda converse inte ska bli blöta. Jag blir varm i min tjocka täckjacka och min halsduk men när jag gick till jobbet 9 timmar tidigare var det 10 grader kallt. Rena vintern!
Fåglarna kvittrar glatt i buskarna och i vägkanten kikar tussilago försiktigt fram. Alla människor jag möter verkar vara lika nöjda med vårens ankomst som jag och vi ler och nickar till hälsning. Ett tiotal skotrar far som ett streck fram på andra sidan sjön och de får passa på för snart finns inte mycket kvar av snön på solsidorna av sluttningarna. Det har slagit om till April och våren väntar ivrigt på att avsluta vintersäsongen i Åre. 
Ja har jobbat färdigt för dagen och nu är jag på väg att hämta ut min nya cykel. En riktig landsvägsräcer. En dyr investering, ja det kan tyckas men det kommer det vara värt när jag ska åka mina 30 mil runt Vättern. Jag går in i cykelaffären och börjar prova ut cykelskor och ställa in cykeln rätt.
 
Två timmar senare är cykeln i ordning. Jag har hunnit hem till röda huset och bytt om till cykelbyxor och ätit lite mellanmål. Jag är ivrig att få ge mig ut på en premiärtur medan det är så fint ute. Lite nervös att cykelskorna ska trilskas och jag ska hamna på sida i diket nåonstans med cykeln över mig, men jag lär mig ju inte om jag inte övar. Jag går ner till bilen. Knäpper på hjälmen och slänger mig på hojen. Vänsterfoten får jag fast direkt och kort därefter klickar det till under högerfoten och jag trampar iväg. Jag kör uppför backen och ut på E14 i riktnin mot Östersund. Jag undrar för mig själv om jag kommer hinna trampa nåon sväng ända dit innan jag flyttar. Konstaterar att jag nog bör komma underfund med växlar, bockstyret och det faktum att jag nu ska trampa mig fram mer på tå än jag är van, innan jag ger mig iväg på en så lång tur som Östersund. Ganska snabbt känner jag hur jag hittat nya muskelgrupper som tidigare inte fått vara särskilt delaktiga i min cykling.  
Det är en sträng med grus i sidan av vägen och jag hoppas de kan ta och sopa bort den så snart som möjligt. Det är lite otäckt att åka på ny cykel, allt är ovant och trafiken dammar upp grus i mina ögon. Struntade i att ta glasögonen eftersom jag tänkte få lite färg och inte vill se ut som en tvättbjörn. Men nu fick jag ångra detta. 
Jag trampar backarna upp och ner och i Brattland vänder jag och åker hem igen. Premiärturen är genomförd och jag känner redan att vi kommer komma bra överens. Jag och min nya träningskompis. Vi lär ska umgås ganska flitigt framöver så det är tur det!
 
Även om våren har gett mig möjligheten att börja trampa fram längs vägarna har jag inte tänkt ge upp skidorna riktigt än. Den finaste åkningen är nu. Har haft 3 kanonfina dagar på skaren i veckan. Ett intervallpass på sjön. En klättertur upp mot renfjället på två timmar och en tretimmars tur i Vålådalen. Hoppas hinna med några vändor till i backarna också kanske lite mer brädåkning vid tillfälle. 
 
 
 
 
 
"If you are always trying to be normal
        you will never know how amazing you can be"
                                         -Maya Angelou
 
 
 
♥Dalkullan
 

Fettisdagen 2014

Det finns två dagar per år som varje bagare/konditor bör se fram emot med skräckblandad förtjusning. Det är fettisdagen och kanelbullens dag. 
Två superhypeade dagar då sveriges befolkning går man ur huse för att i hysteri köa och slåss om de godaste bakverken. Alla bagare och konditorer laddar upp veckor innan och försöker förutspå hur denna tsunami av gäster ska kunna mötas. Hur mycket ska man baka? Vid vilken tid ska man baka som mest för att alla ska få så färskt som möjligt? Hur mycket mjöl, smör, mandelmassa och grädde ska vi ta hem? 
 
Fettisdagens hysteri börjar redan i liten skala runt nyår. Då börjar de flesta bagerier baka de första semlorna. Alla mina bagarvänner lägger då upp bilder i diverse sociala medier och det är med blandade känslor. För visst är den lite efterlängtad också mitt i alltihop. 
I år är semleperioden extra lång eftersom påsken ligger så sent i tiden. Liksom det faktum att folk tar för givet att första semlan finns i sortiment från runt nyår, räknar man med att kunna köpa en semla strax innan påsk. 
För trots att vi igår nådde denna kaosartade kulmen igår så är bagarna/konditorerna de enda som börjar tröttna på dessa småsöta bakverk. 
 
Men det finns sådan prestige i semelbakandet. Vem gör den godaste? Hur ska grädden vispas till perfektion? Fyllningen, det finns nästan lika många hemliga recept som det finns konditorer. Hur bakar man bullen och en konst i sig, hur i hela fridens dag ska locket skäras, klippas eller tas ur? Trekantigt/runt/stort/litet? 
Sedan finns alla underarter av semlor. De med sylt som fyllning eller komplement i grädden. De med pistagefyllning som skärs och dekoreras för att se ut som grodor. De med choklad och de med vaniljkräm. 
Många gör olika stora varianter. För seriöst, Vem orkar äta en megastor vetebulle, sprängfylld med mandelmassa och toppad med det övermäktiga molnet av grädde? Jag klarar det inte!
Semletårtor, längder och kransar har också tagits fram för större sällskap. 
 
Nu är semeldagen över för i år och vi tillverkar semlor i drygt en månad till i betydligt mindre skala. Men vi har redan börjat ladda för nästa, kanelbullens dag. 4/10 om exakt 7 månader!
 
 
 
 
 
Definitonen av galenskap är att upprepa samma beteende
men förvänta sig ett annat resultat
          - Albert Einstein
 
 
 
♥Dalkullan
 

Årskrönika 2013

Jag sitter hemma i Dala-Järna i min lägenhet och bara är. Utanför fönstret är världen vit och bomullsliknande. Mer vitt faller stilla från ovan. 
Jag har en dags ledighet kvar innan allvaret drar igång igen. Så i morgon ska jag åka uppåt landet igen.
 
 
 
Jag fastnade på att kolla på gamla bilder idag. Det är alltid lika roligt. Seriösa bilder och flummiga bilder i en salig blandning. Varje bild framkallar sitt eget minne från tillfället då den togs. 
Detta fick mig att tänka på den traditionsenliga årskrönikan. 2013 har ännu inte sammanfattats här i bloggen så nu är det väl dags!
 
 
2013 blev ett väldigt händelserikt år. När jag stod på kajen i nybroviken och skålade in det nya året 2013 med Fia och Kimete hade jag siktet inställt på ett spännande nytt år. Jag hade aldrig kunnat ana hur spännande det skulle bli. 
 
 
I januari skulle jag byta jobb och först skulle jag resa till Egypten med min moster. 
 
 
Jag och moster hade en fantastisk vecka i Egypten med sol och bad. Höll på att bli bortgift med nån egyptier och konstaterar att nästa gång vi ska till Egypten ska vi ha sällskap. Manligt sällskap.. 
Jag lyckades under min första snorkeltur dränka min vattentäta kamera men fick ändå uppleva en ny värld där under ytan. (kameran har återuppstått men vill helst inte bada igen) 
 
Strax efter att jag kom hem började jag så mitt nya jobb. Som bagare på Tössebageriet. Ett stenkast bort från mitt gamla. Bullar, bröd, kakor mm. mm. Jag hade tidigare haft praktik här och kände större delen av mina nya kollegor. Jag bodde kvar i min lägenhet i Vårberg och började få mer och mer rutin i vardagen. Det var skönt efter allt tävlande under 2012. 
 
 
 
 
Under Brödfestivalen på Historiska museet bakade jag och Susanna småkakor med Johanna Westman och alla besökande barn. Ett roligt uppdrag om än väldigt kladdigt och rörigt som det gärna blir med små barn.
 
Vecka 6 åkte jag ner till Skåne och Kristianstad. Tillbax på YH men inte som elev utan som föreläsare. JAg bakade vete och wienerbröd med eleverna och försökte inspirera för allt vad jag kunde. 
 
Fettisdagen, hysteri utöver det vanliga. Men läget under kontroll rakt igenom :D 
 
Någonstans här under februari har jag min kära mor på besök och under en frukost kläcks en stor skrämmande idé. Idén om att starta eget. En idé som snabbt blev verklighet. Jag satt i telefon i timmar med alla människor vars åsikter jag kan lita på. Jag skrev under kontraktet och sade upp mig från jobbet, lägenheten och huvudstaden. 
 
 
I April var det traditionsenligt SM-vecka i Göteborg. Men för första gången på 3 år kunde jag åka dit utan att vara hypernervös. Jag skulle inte tävla själv. Jag, Susanna, Didrik och Patrik var där på vårat sista uppdrag som juniorbagarlandslaget och skulle nu lämna över stafettpinnen till ett nytt gäng unga bagare. 
Vi bakade bröd och bullar som såldes till förmån för stadsmisionen. Vi samlade in 66 940 kr. 
 
 
 
 
Efter SM jobbade jag bara några få dagar innan flyttlasset gick hem till Dalarna. 
Jag hade några dagar då jag bodde in mig i min lägenhet. Jag ägnade mig åt otaliga telefonsamtal med leverantörer, myndigheter och massa andra. Jag planerade och provbakade. 
 
 
När jag sedan fick nyckeln till mitt aldeles egna café var det skräckblandad förtjusning. Isen låg fortfarande i viken när jag påbörjade en 2 veckor lång storstädning av lokalerna. Det såg bedrövligt ut och var utkallt men till Kristi Himmelfärdshelgen var allt klart och jag kunde öppna. 
Jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt 20 åriga liv som jag var den förmiddagen då jag skulle ha premiär. Tänk om ingen kom. Tänk om det kommer för många så det inte räcker. Tänk om jag gör fel. 
Jag kan ju säga som så att vi gick inte sysslolösa den dagen. Inte på hela helgen för den delen. 
 
 
 
Under en helgalen sommar lärde jag mig otroligt mycket. Det blev uppskattat och många kom gång efter annan. Jag gjorde misstag, jag var många gånger väldigt slut och undrade vad i hela friden jag gett mig in på. Men konstigt nog är det framförallt alla roliga stunder man minns! 
 
 
 
Vansbrosimningens funktionärssim simmades och blev avstampet till klassikern. Jag och Lovisa siktar på att klara alla 4 delar tillsammans under 2013-2014 
 
 
Under sommaren gick jag också en kurs för "kvinnor i gröna näringar" jag fick många nya kontakter, lärde mig massor och känner mig efter kursen säkrare i mig själv som företagare. 
 
Jag pratade i radion.
 
Jag badade nästan varje dag från dammen utanför mitt café. Några fina sommarnätter var jag ute och sprang i mörkret för att rensa skallen och få lite träning. Dessa löpträningar slutade i älven med uppfriskande nattdopp.
 
När hösten kom var det dags att slå igen. Jag höll öppet till mitten på september och sedan städade jag ur. Jag lämnade Ryggåsstugan skrubbad från golv till tak och med ett visst vemod. Sommaren seglade förbi så otroligt fort! 
 
 
September avslutades i Stockholm. Jag och Lovisa sprang lidingöloppet. Del 2  i klassikern.
 
 
Veckan efter lidingö var min fot paj. jag besökte kiropraktor 2 ggr och haltade. Jag var med och hjälpte Didrik som tävlade i Årets Konditor. 3 dagar på chokladfestivalen och sen for jag vidare på turné. 
Grästorp, äggpackning, bakning , hockey och massa bara vara med Elin med familj.
 
Vidare ner till skåne för att åter hålla kurs för eleverna där. Ny årskull. 
 
 
Upp till Göteborg och bästa syster Lo. Åkte rullskidor igen för första gången på 5 år. Vingligt men kul!
Tillbax till Elin, barnpassning och äggpackning ett besök på Henrys med gofika.
 
 
Min turné runt södra sverige avslutades med att jag åkte hem och på finnmarken möttes av årets första snöflingor. 
 
Månadsskiftet okt-nov var jag och mamma till Paris. 
 
 
I november julbakade jag för att ha hunnit det innan mitt nästa äventyr drog igång. Det äventyr jag är mitt uppe i i detta nu. Jag bor nu längre norrut än jag någonsin gjort. Jag är säsongare i Åre. Jag är konditor på heltid och ägnar fritiden åt att åka skidor. Mestadels längd eftersom det drar ihop sig till Vasaloppet men även utför. Jag har införskaffat en sprillans ny slalomutrustning. Jag trivs väldigt bra och ser nu tillbax på året 2013. 
 
 
2013, året då jag:
  • besökte egypten och Paris
  • gjorde av med 1 ton räkor
  • anställde 7 fantastiska ungdommar 
  • flyttade från huvudstaden 
  • lärde mig sanslöst mycket om mig själv och vad jag klarar av
 
2014, året då jag ska:
  • besöka New York
  • Åka vasaloppet 9 mil skidor
  • Åka vätternrundan 30 mil cykel
  • Fortsätta utmana mig själv!
 
 
 
 
 
 
 Ulf Nilsson – Little By Little
 
 
♥Dalkullan
 

Sovmorgon

Det är så skönt med sovmorgon! Jag hade inte klockan ställd så jag sov ända till 6 i morse. Då låg jag kvar till 7:40 då jag fick lov att springa på toa och gjorde i ordning lite frukost. Sen kröp jag ner igen. Åt min frukost i sängen och skrev brev till Kanada. Nu hinkar jag i mig vatten för det ska vara bra när man ska på massage. 
Solen har nyss börjat skicka rosa strimmor upp på himelen och ljuset visar upp en frostnupen värld. Temperaturen har nu sjunkit till -7,6 och till helgen ska det bli bra mycket kallare än så. 
Jag var ut och åkte ett klassiskt pass igår efter jobbet. Slutade lite tidigare och kunde därför åka hela 15 kilometern i dagsljus för en gångs skull. Det innebar att när klockan var 17 var jag tränad, duschad och hade ätit. Då blev jag rastlös. Gick en promenad med Malin och sen hängde jag med Ida och Andrea mfl. Eftersom jag nu har helg bestämde jag mig för att följa med ut på bygget till kvällen. Gjorde mig i ordning och målade till och med naglarna. 
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Utsläppt hår och målade naglar det är säkra tecken på ledig bagare.
På söndag ska jag måla naglarna igen och släppa loss kalufsen för då åker jag söderut! Under jul och nyår har jag jobbat ihop lite dagar så jag kan få långledigt nu i lugna januari. Perfekt tillfälle att fara hem.
 
 
Jag har det senaste fått höra från två av varandra helt oberoende personer att de kommer ihåg mig som en lovande skidåkare när jag var yngre. Jag vet inte vad de grundar detta på men jag vet att det var ju kul att tävla och det är ännu roligare att ha kommit igång med åkningen igen. Öppetspår känns inte längre livsfarligt. Det känns kul! Bara jag slipper valla själv. Å där har pappa lovat att serva.
 
 
Nu slänger jag in några bilder på det jag ägnar mina dagar åt och sen åker jag på massage!
 
 
 
 
 
The weak can never forgive.
Forgiveness is the attribute of the strong. 
- Mahatma Gandhi
 
 
 
♥Dalkullan

Äventyr

Gott nytt År och god fortsättning!
 
En sammanfattning av året 2013 kommer senare. 
 
Det nya året firades in först med ett par timmars jobb på kvällen då jag och Marie gick in och lade desserter. Sen hängde jag med Andrea till Duved på förfest från vilken vi sedan åkte tillbax in till Åretorget för tolvslaget.
Därifrån styrde vi kosan mot "barstugorna" vägen gick uppför mördarbacken. Bokstavligt talat. Rent livsfarlig efter regnet som föll samma dag och gjorde snön och isen än halare. Men upp den vägen skulle vi och jag som inte hittade dit vi skulle hängde bara på. Vi tog oss upp klängandes i rep, träd och varandra. Väl uppe kom vi överens om att nästa gång går vi runt...
Det var en alltigenom trevlig kväll. Massa nya trevliga människor, hög musik, småprat och dans. Helt enkelt ett gott nytt år. Om det inte hade varit för den disskussion jag hamnade i med en inte helt nykter kille.
Han kom fram till mig och frågade om jag verkligen skulle vara nykter hela kvällen. Jag svarade att ja det skulle jag nog vara, förutom den champagne jag smakade med Malin vid tolvslaget. 
Då frågar han om jag inte vill ha roligt. Mitt uppriktiga, ärliga svar blev att det har jag ändå. 
Då fortsatte han att men om man är nykter gör man inget man ångrar dan därpå och man minns allt och så vidare. Han avslutar med att: "vill du inte ha ett äventyr?" Jag förklarar att min syn på äventyr inte är att göra något som jag kanske skulle fått skämmas för dagen därpå, om jag kommit ihåg. Jag ser det mer som äventyr att jag under 2014 ska åka 9 mil skidor och 30 mil cykel.
Han tar då tag i sin mage och konstaterar att "vi har nog lite olika syn på det där med äventyr du och jag".
Jag håller med och tänker att nu är vi kanske överens.
Varpå han tar tag i mina axlar och skjuter mig bakåt tills jag står mot väggen. Då utbrister han som avslut på disskusionen: "Så, nu står du inte i vägen för oss som KAN ha roligt"
 
Varför tror folk man ska behöva dricka för att ha roligt? Är det ett äventyr att göra bort sig? 
Jag håller med om att det säkert är så att man vågar mer om man dricker. På gott och ont. 
Absolut kan det oxå vara ett äventyr att göra bort sig, men det behöver inte vara det viktiga för att en festkväll ska vara lyckad. 
 
Jag känner mig extremt osäker bland nya människor, särskilt onyktra sådana. För att säga sanningen känner jag mig obekväm. Jag vill inte vara full så jag inte kan hålla koll på mig själv. Skulle jag vakna dagen efter och ha minnesluckor skulle jag nog få panik. 
De allra flesta människor accepterar detta och ifrågasätter inte. MEN denna kille på nyår är inte ensam om sina åsikter, Varje gång jag är på en fest eller liknande och folk dricker men jag inte gör det kommer frågan om varför. Måste man försvara sig? Den som exempelvis väljer att avstå från apelsinjuicen till frukost för att man inte tycker om det blir inte utfrågad om varför, man blir erbjuden ett glas äppeljuice istället eller vatten. 
Reklamen som går på tv och radio just nu är så klockren. IQ:s "tänk om vi tjatade om allt som vi tjatar om alkohol" 
Jag har druckit alkohol. Jag är inte anti anti och vägrar av ren princip. Dricker jag är det för att jag tycker något smakar gott och är trevligt. Inte för att bli plakat. 
 
Respektera detta. Tack!
 
 
Jag har för övrigt hittat mig ett till äventyr. Åre XCO. 13 km skidåkning med en stigning på totalt över 400m. Jag ska vara med. 12 april. Häng på vettja! 
 
DRÖM om morgondagen
MINNS gårdagen
LEV idag
 
 
♥Dalkullan

20 dagar

Jag har varit i Åre i 20 dagar nu och trivs jättebra! Jag bor i ett litet rött hus med mina 3 roomies Malin, Andrea och Ida. På Åre Bageri jobbar jag som konditor och gör tårtor, kladdkakor, pajer, desserter och andra godsaker. 
 
Säsongen börjar så sakteliga rulla igång och vi laddar för invasion nu över jul och nyår. Allt skulle kört igång i förra helgen men vi har haft töväder till och från så det är lite ont om snö i backarna. Men vissa backar är öppna. 
Idag tillbringades drygt 4 timmar i dessa. 4 timmar med underbara åk i 9 grader minus, strålande sol, fina backar med härliga vänner. Idag var det öppet ända upp på toppen av Åreskutan och vi gjorde 4 åk i störtloppsbacken. Så härligt. Ju mer man åker desto mer vågar man stå på. Är 5 år sen jag åkte sist men det är som att cykla. Nu har jag dessutom min egen utrustning. Blir mer åka i morgon! 
I övrigt har jag åkt en hel del längd uppe i Årebjörnen. Både skate och klassiskt. Även där har jag fått några riktigt magiska turer när man definitivt fått skiershigh eller nåt liknande. 
 
Nu närmar sig julen med stormsteg och jag hoppas att alla hunnit baka minst en omgång pepparkakor? 
 
Jag kommer jobba över jul men får finbesök av familjen så längtar verkligen! 
 
 
 
 
~*~
Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin något
~*~
 
 
♥Dalkullan

Saffransskorpor

Ett nytt kapitel inleds i Dalkullans liv. Detta kapitel kommer utspela sig på en ny ort, 7 ½ timmes bilfärd norrut. Åre är orten, årstiden är vinter. 
Jag körde in i Åre vid 17-tiden idag och då var det redan mörkt, men snön ligger i ett 2 dm tjockt täcke på marken och idag premiäröppnades liftarna (några av dom). 
Jag har nu installerat mig i ett rum i ett rött hus där det redan bor 2 trevliga tjejer som kommer vara mina kollegor. Rummet är större än jag kom ihåg det och jag kommer säkerligen trivas bra :) 
 
Jag kommer jobba som konditor på Åre bageri och jag ser fram emot att få köra igång. 
 
Pratade precis med bästa Elin i telefon, är så glad att jag har en sån fin vän. <3 
 
Jag tänkte jag ska dela med mig av ett recept såhär inför adventstider. Saffransbiscotti, vad sägs om det?
 
Dessa är enkla att göra och blir underbart fina att lägga i en stor glasburk och knyta ett rött band om. En trevlig derkoration på köksbänken eller en gåbortspresent. Jag gav mina till mamma :D
 
Saffransskorpor
 
100g smör
1 pkt saffran
50 g mandel 
2 st ägg
1 ½ dl socker
5 dl mjöl
1 ½ tsk bakpulver
 
Smält smöret med saffranet i en kastrull.
Hacka mandeln grovt
Vispa ägg och socker. 
Tillsätt det smälta smöret varvat med de torra ingredienserna och avsluta med att blanda ner mandeln.
Dela degen i 3 och rulla ut i plåtlånga längder.
Baka längderna i 200 grader i ca 10 min.
Dela längderna i 2 cm tjocka bitar gärna lite sneda.
Peta isär skorporna och torka i 175 gradig ugn i ytterligare ca 10 min. 
 
Tips! Variera skorporna med att byta ut mandeln mot pistagenötter. De ger en fin färg och är väldigt goda i kombination. 
 
Skållad eller oskållad mandel eller en blandning är också trevliga valmöjligheter. 
 
Eller prova med din favoritnöt! (Jag har inte testat men tror starkt på Valnötter)
 
 
Lycka till!
 
 
 
 
"Evereything will be ok in the end,
                       If it's not ok, it's not the end"
 
 
 
 
 
 
♥Dalkullan 
 

Citronmarängpaj

Konsten att gå in ett par skor.
Det är alltid kul när man kommer över fina skor för ingenting på secondhand. Jag hittade ett par snygga svarta stövlar med klack på Erikshjälpen i lördags. 95 kr för ett par oanvända skor. Jag slog till och nu kommer den biten där de ska gås in... Jag har en metod som funkar ypperligt. Jag brukade mig av den när jag skulle gå in ett par skor med hög klack som jag skulle ha på bröllop. jag hade skorna på mig när jag gjorde tårtan till nämnda bröllop.
Ikväll har jag mina nya skor på mig då jag skrotar runt i köket. tempererar choklad och gör diverse godis. Snart kan jag nog ta skorna på mig ut bland folk också ;)
 
Var på konsert i Karlstad i onsdags. Vi såg Lars Winnerbäck och jag som aldrig sett honom live tidigare tyckte det var en bra spelning. De andra hade sett flera spelningar och tyckte inte denna var en av de bättre. Men det var mest synd om dom. Bra musik med trevligt sällskap, vad mer kan man begära av en onsdagskväll?
 
 
Nu är det nog läge att dela ett recept. Eller hur? 
 
Jag gjorde för ett tag sedan massa bakning med citron som utgångspunkt. Bland annat 2 citronmarängpajer. De blev uppskattade på Smedbergsskolans personalrum. 
 
 
Citronmarängpaj
 
100 g rumstempererat smör
50 g florsocker
150 g vetemjöl
 
Blanda smör och socker till en massa. 
Tillsätt mjölet och blanda så det blir en smidig deg. 
Kavla och tryck ut i en pajform.
Grädda i 175 grader i ca 15 min. Den ska få en gyllenbrun färg.
Låt svalna.
 
140 g citronsaft
200 g socker
140 g vatten
 
120 g vatten
55 g maizena
45 g äggula
 
70 g smör
2st gelatinblad blötlagda i kallt vatten
 
koka upp citronaft, socker och första mängden vatten.
vispa under tiden ihop andra mängden vatten med maizena och äggula.
När citronlagen kokat upp häll den över maizenaredningen.
Vispa och häll tillbaka allt i kastrullen.
Koka upp till 85 grader under ständig omrörning.
tag kastrullen av plattan när det är 85.
släng då ner smör och blötlagda gelatinblad i krämen. 
Vispa ihop.
Låt krämen svalna innan du häller den i pajskalet.
 
4 st äggvitor
3/4 dl vatten
2 dl socker
 
koka vatten och socker till 121 grader. 
När sockerlagen är på ca 115 grader börja vispa vitorna.
Häll lagen över vitorna när den är 121 och vispa på full hastighet tills marängen svalnat.
Bred marängen på citronkrämen i skalet. 
Bränn toppen av marängen med en gasbrännare eller bränn av i ugnen.
 
 
Såhär kan en Parisisk citronmarängpaj se ut.. I alla fall Arnaud Larhers variant :D
 
Dålig bild.. men ja..
 
 
 
 
 ~*~
If you want to feel rich. Just count all of the things you have that money cannot buy
~*~
 
♥Dalkullan

Marshmallows och varm choklad

Det är höst, det är grått, det är perfekt väder för varm choklad och en bra bok.

Jag kan rekommendera att man gör sin varma choklad genom att  värma upp mjölk med några rutor av sin favoritchoklad. Vispa medan det värms så det inte bränner vid i botten. 

För att göra chokladmyset ännu lyxigare är lättvispad grädde och lite marshmallows ett perfekt tillbehör!

Har man gjort sina egna marshmallows, Ja desto godare blir det ju...

 

 

Marshmallows

5 blad gelatin blötlägges i rikligt med  kallt vatten

2,25 dl socker, 3 msk glykos, 1 dl vatten. kokas till 120 grader

2 st äggvitor, 0,25 dl socker hälles i en bunke och när sockerlagen är 110 grader börja vispa. När lagen kokat till 120 grader häll den över vitorna och vispa på högsta.

Färgsätt gärna med en pastafärg eller ev. karamellfärg

Smält gelatinbladen med en tsk vatten och värm till 90 grader

Häll gelatinet i marängen och vispa kallt, till spritsbar konsistens.

Spritsa på ett pudersockrat bakplåtspapper och sikta över pudersocker.

Låt stå och sätta sig sikta sedan av överflödigt pudersocker.

(Pudersocker: Lika delar maizena och florsocker)

 

 
 
♥Dalkullan

Pepparkakor

Det har idag gått ett år sen Em unga bagare. Det är ett år sen Sverige tog storslam i Franska, Rouen. Det var en grym känsla, det var underbart att all träning gav resutat. 
Jag lovade därefter mig själv en paus i tävlandet men nu känner jag hur jag saknar träningarna inför och känslan under en tävling när man vet exakt vad man ska göra och hur. Recept, vikter och uppslag sitter i benmärgen. 
 
Om en vecka är det dags för Em igen då är det Sara & Sara som representerar Sverige. Tävlingen går i år i Danmark och jag kommer hålla tummar och tår för tjejerna. Har sett en del av det de kommer göra och de är vassa!
 
 
Själv försöker jag hitta egna små utmaningar. Jag gjorde i förrgår en pepparkaksdeg. Så gårdagen blev det bakning i massor, jag gjorde hjärtan, grisini och en adventskalender. Sen inspirerad av mitt Em skådebröd gjorde jag en jordglob som "pepparkakshus". 
 
Receptet fick jag av farmor och det är det hon gjort pepparkakor på i all evighet. Det är supergott och givetvis står måtten i kaffekoppar. 
 
(En kkp är ungefär 1,5 dl)
 
 
Farmors pepparkakor  ca 500 st
 
½ kg smör
5 kkp socker
2 kkp sirap
2 kkp vatten
15 kkp vetemjöl
 
1 msk nejlikor
1 msk ingefära
1 msk kanel
2 msk bikarbonat
 
Vatten, kryddor, sirap och socker upphettas till det precis börjar bubbla.
Lös upp bikarbonaten.
Häll över smöret.
Blanda ner mjölet.
Låt stå svalt över natten innan de kavlas tunnt och bakas.
 
Varning vid bakningen håll uppsikt. Det går fort!
baka på ca 200 grader
 
Vill du göra grisini rulla degen i tunna tunna plåtlånga längder. 
Pensla med lite vatten och strö på hackad mandel eller nötter.
Supergoda att servera till glögg.
 
Till adventskalendern använde jag en ståltrådsring (tillböjd metallgalje funkar oxå)
diverse snören och band i olika längd. 
Ett längre band till upphängning.
3 röda sidenband som jag lindade runt metallringen och gjorde rosetter vid upphängningspunkterna.
24 pepparkakshjärtan med hål dekorerade med nummer och dekor i kristyr.
pepparkaksformar.
Jag avslutade med att vira in en batteridriven ljusslinga runt ringen.
 
 
 
 
 
RENT Soundtrack – Seasons Of Love
 
 
Lycka gör dig söt

Utmaningar gör dig stark

Sorger gör dig human

Misslyckanden gör dig ödmjuk

Framgång gör att du strålar
 
 
♥Dalkullan

Lemonpoppyseedcake

Jag hade en del citroner över när jag stängde för säsongen. Dessa glömdes bort och när jag hittade dem i skafferiet var det i sista sekund. Jag pressade dem och fick ihop 8 dl citronjuice. Hjärnkontoret jobbade på högvarv med att komma på användningsområden för all denna citron. 
Efter diskussion med Elin kom iden att göra Lemonpoppyseedcake. Det är en god variant på sockerkaka. 
Här ska ni få receptet på den!
 
Lemonpoppyseedcake
 
2 st ägg
2 dl socker
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
50 g smält smör
½ dl citronjuice
½ dl mjölk
½-1 msk blåa vallmofrön
 
 
Vispa ägg och socker luftigt
Vänd ner de torra ingredienserna varvat med smör, mjölk och citron
Häll smeten i smord bröad form och baka i 175 grader i 30-35 min
 
Ät kakan som den är eller dekorera med en glasyr.
 
Glasyr:
Florssocker
citronjuice
vatten
 
 
 
♥Dalkullan
 
 

Fantomenkaka

Vintern har börjat konkurera undan hösten. Åtminstone här i Dalarna. Det är mer frostigt vitt än höstigt orange. 
Temperaturen är runt -10 på morgonen och kämpar sig upp till nollgradigt (om vi har tur) mitt på dagen. Jag tycker det är härligt!
 
I morse var det -8 när jag gått upp. Jag kokade ägg, åt min fil med müsli & lingonsylt och drack ett glas juice. Solen började kasta försiktiga strålar över trädtopparna och hustaken och det var perfekt väder för en morgonprommenad med kameran. Jag drog därför på mig långkallingar, ullstrumpor, raggsockar tjocka tröjor och stövlar. Halsduk och mössa givetvis! Precis när jag går ut genom dörren ringer min telefon. Så med bästa vännen i luren ger jag mig ut i ett gnistrande landskap. 
En timme senare avslutar vi samtalet och jag sitter på en bänk i skogen och njuter av morgonen och livet. Jag har redan hunnit ta många fina bilder och i telefon betat av en rad olika samtalsämnen, något vi sällan har problem med. Jag har fått tips på vad jag kan göra på det citronpress jag har stående. Jag är uppdaterad på renoveringen och Elin har hunnit packa 2 pallar ägg. En strålande morgon helt enkelt. 
Jag avslutar min promenad med att se om där finns tranbär på myren, det gör det.. Och nu även i en gran...
 
Väl hemma satte jag en deg och medan den jäste åkte jag på massage. Välbehövligt!
 
Eftermiddagen blev sedan fylld med bakning. Huvudingrediens blev citron så kommer nog en del recept på det temat här framöver. 
 
Men nu tänkte jag dela med mig av en favorit (för tillfället) Kladdkaka med kokostosca, även kallad fantomenkaka.
 
 
Fantomenkaka
 
100g smör
2 dl socker
2 st ägg
3 msk kakao
1 nypa salt
1 ½ dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
 
Smält smöret.
Vispa ägg och socker och tillsätt sedan det smälta smöret.
Blanda ner de övriga ingredienserna.
Häll upp smeten i en smord och mjölad form med löstagbara kanter.
Grädda i ca 20 min i 175 grader.
 
½ dl sirap
1 dl socker
2 dl kokos
50 g smör
 
Smält samman alla ingredienser till toscan i en kastrull. 
Bred detta på kakan och grädda i ytterligare ca 10-15  min.
Kakan ska få en gyllenbrun färg.
Tips!!
Vill man kan man höja tempen och sätta kakan långt upp i ugnen för bakningen av toscan. Då får den färg fortare och själva kakan blir då aningen kladdigare. Men håll då koll så det inte går för fort!!!!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
~*~
All your dreams can come true if you have the courage to pursue them
~*~
 
 
 
 

Göteborg

Nu sitter dalkullan på ett kondis i centrala Göteborg. Min roadtrip har börjat gå mot slutet och jag siktar norrut igen :) 

Torsdag och fredag blev två lyckade dagar med intresserade elever som hela tiden utmanade mig med frågor och funderingar. De gav mig massor med inspiration och energi. 

På fredag kväll styrde jag kosan norröver upp till Göteborg. Körde lite fel i Markaryd men sedan gick det fint. Framme i Göteborg körde jag på känsla och prickade rätt direkt. Har nu haft en fin helg med bästa syrran. Mat hos Doktor kock, sen kvällsfika, IKEA besök, rullskidåkning, filmmys, sightseeing i Majorna, chilensk mat och trevligt sällskap. 

Igår gjorde vi god eftermiddagsfika. 
Tänkte dela med mig av ett enkelt men SÅ gott recept. 

Varma äpplen med grädde. 2 port
2 äpplen
2 msk smör 
1 msk sirap
Kanel
Kardemumma
Vispad grädde
Vaniljsocker

Skala äpplen och kärna ur. lägg i stora fina temuggar. 
Lägg en matsked av smöret på vardera äpplet. 
Ringla sirapen över och strö på kanel och kardemumma. 
Kör kopparna i micro i ca 1 1/2-2 min tills de är varma och mjuknat lite. 
Servera direkt i muggarna med grädden smaksatt med vaniljen. 

Eftersom min tandläkarstuderande syster inte äter NÅGOT TILLSATT SOCKER ALLS! Gjorde hon sitt äpple utan sirap och utan vaniljsocker i grädden. Det blir också gott! Vill man i det fallet ha lite vaniljsmak på grädden kan man skrapa i en vaniljstång.

Hann inte ta någon bild innan vi började glufsa i oss men ni kan nog föreställa er ;) 




<3 Dalkullan 



Movin' on

Jag har nu landat i staden som ligger vid Sveriges lägsta punkt. Kristianstad. Det kommer alltid kännas lite som att komma hem. Fast nog känns det konstigt att vara här själv. 
 
Jag är här för att hålla 2 dagars kurs med eleverna som går YH- bageri & konitori nu. De är 3:e klassen sen jag gick. Bageriet i skolan är ommöblerat men det känns ändå som att vilken sekund som helst kommer min klass in och vi bakar, skojar och skrattar. Efter skolan åker vi upp till "kyrkan" och fortsätter med våra upptåg. Grillar på baksidan eller klämmer ihop oss alla i en säng och ser på film. 
Sen inser jag att, nej. Det är länge sen nu. Nu är jag här för att försöka bidra med min kunskap. Jag känner mig som jag skulle kunna vara en elev men det är jag som styr skutan i 2 dagar. 
Själva staden har även den gått vidare. Det som för 3 år sedan var en stor parkering bakom Domus. Nu när jag rundade hörnan och trodde mig möta en öppen plan stod där stället ett stort mörkt tomt hus. Busstationen är väck och hela centrum möbleras om. Trots det är allt så välbekant. 
Jag åkte till Maxi och minns de gånger vi åkte dit gemensamt för att handla. Det slutade alltid med att vi bläddrade bland kokböckerna. Tappade bort någon, hittade varandra igen vid grönsakerna för att sen gå om varandra igen vid konserverna. Nu är grönsakerna där konserverna stod tidigare så jag undrar hur vi klarat det ;) 
Passerade idag Bånken när jag gick in till stan. Här har vi dansat oc hskrattat oss svettiga, ni så många gånger mer än jag men de gånger jag följde var det roligt. 
 
Jag undrar hur alla har det? Jag undrar varför man är så dålig på att hålla kontakten? Jag undrar varför man främst kommer ihåg alla goda minnen? 
Jag vet på ett ungefär vart alla i klassen håller hus. Utspridda över sverige, och Johanna i USA. Jag träffade några nu när jag var i Stockholm. Jag pratar med Elin nästan varje dag. Therese hälsade på i sommar på caféet. 
Ni blev min familj. Jag saknar er. 
Jag träffade Åke idag. Vi pratade över en kopp kaffe om ditt och datt och berörde det viktiga i att ha ett bra näverk. Ett bra nätverk inom branchen, livet. Varför underhåller jag inte mitt nätverk genom tätare kontakt med dessa männsikor?
 
Det blev en grubblarkväll.. Jag har inte svaren på mina frågor, men jag vet att jag kommer fortsätta leta. Jag antar att de starkaste trådarna i nätet håller även vid periodvis bristande kontakt. Jag tror och hoppas att om det kommer en dag när jag behöver det att nätet fångar upp mig. Jag vet att jag skulle göra det samma. 
 
Jag vet att i morgon kommer bli en rolig dag. Precis som idag har varit. En klass på 18 elever har lyssnat på vad jag har att säga. De har pepprat mig med frågor och ideer och jag har svarat så gott jag kunnat. De tackade alla efter lektionen och jag tror de tycker jag bidragit med något. De har i allafall gett mig massor av energi och boostat mitt självförtroende lite. 
I morgon ska vi kavla wienerdeg och jag ska lära dom aallt jag kan ;)
 
Petra Marklund – Händerna mot himlen
Foto: Gudmunds Foto http://gudmundsfoto.se (Joakim Gudmunds)
 
 
If you want to be trusted,
be honest. If you want to 
be honest, be true. If you 
want be true, be yourself
 
 
♥Dalkullan
 
 
 
 

En underbar sommar!

Det har varit en enastående fin sommar! Kan någon nämna senast vi hade en sommar då man varje dag kunde njuta av sol och sådant väder att man kunde sitta ute sent om kvällarna, varje kväll? I år hade vi en sån sommar. Jag har dessutom fått njuta av den på en av jordens vackraste platser. Jag har tillbringat varje vaken stund på mitt sommarcafé. Det har stundtals varit tungt, det har varit slitsamt och vissa kvällar har jag undrat vad jag gett mig in på. Bokstavligen blod, svett och tårar. Men det har varit övervägande roligt, trevliga gäster, fin kritik, stammisar och min underbara personalstyrka. 
Jag har flertalet gånger stått i bageriet med sveriges vackraste utsikt och bara förundrats över att jag klarat detta. Det har blivit många dopp, både före och efter öppning. Att byta om till bikini och gå direkt från jobbet och ta ett kvällsdopp efter en lång hektisk dag har varit underbart. 
Jag har frågat mig själv om jag ångrat att jag lämnade Stockholm och all trygghet som fast jobb, lägenhet och vänner betyder. För att flytta hem, ut på landet och försöka driva ett eget café. Svaret har kommit snabbt och självklart: Inte en enda sekund har jag ångrat mitt beslut. Målet med min sommar var att jag skulle få det att gå ihop och att jag på resan skulle lära mig massor. Det har jag uppnått. Det går inte att beskriva hur mycket jag lärt mig. Från små saker som att Sprite är lika poppis som Fanta till större saker som att sköta bokföring och att vara chef. Jag vet att chokladtårtan, den får inte vara slut i sortimentet och småkakor, dem kan jag skippa helt.
 
'Nu är det 2 veckor som passerat sedan jag slog igen för säsongen och jag har tömt och städat ur mig ur lokalen. Det känns redan märkligt att inte åka till Ryggåsstugan så fort jag vaknar på morgonen. Det kommer vara tomt. 
Men i skrivande stund sitter jag i Stockholm hemma hos mina fina vänner i Juniorbagarlandslaget 2012. Susanna, Didrik och Patrik har låtit mig bo här denna veckan. Jag har passat på att hälsa på många vänner i huvudstaden. Jag har varit med på några av Didriks träningar inför Årets Konditor. I måndags var jag och Patrik hem till Sara, Linda, Kim och Michaela. Vi såg på Dessertmästarna och vi var alla överens, vi har aldrig varit så engagerade i ett teveprogram tidigare. Men det blir nog så när man känner många av de tävlande och är insatt i det de gör. Vi satt som på nålar och ropade högt när reklam pauserna kom. 
Igår och idag har jag varit på Älvsjömässan på Chokladfestivalen. Jag har varit där för att heja fram Didrik när han tävlade i Årets konditor. Han fick ingen placering men gjorde ett fantastiskt bra jobb! Vi i hejaklacken kom fram till att det är jobbigare för nerverna att sitta på åskådarplats och vi är SÅ STOLTA över vår duktiga vän. 
Ikväll har jag och Susanna sett på Idol och käkat lite tacos. Bara slappat :) 
I morgon kommer min bästa vän hit till Stockholm och vi ska göra chokladfestivalen tillsammans. Sen far jag vidare söderut med Elin. Grästorp blir målet. 
 
Nu är målet, sängen.
 
 
 
 
 
 ♥Dalkullan
 
 

rivstart

Oj vilken start det har blivit på Ryggåsstugan! Det är helt fantastiskt att det är så mycket redan nu på "försäsongen" för det är vad jag hade trott. Att det skulle vara lite lågsäsong nu fram till midsommar och att det sen skulle komma igång på allvar. Bloggen har blivit lidande av detta och kommer så fortsätta bli framöver. Men vid tillfälle då och då kommer det kanske något trevligt inlägg om inte kommer jag ha massor att berätta om i höst när jag varvar ner sen. 
 
Men för att hålla er lite uppdaterade så kan jag berätta att jag förutom att jag jobbar sisådär 15 timmar om dygnet, varje dag, så går jag en kurs för kvinnliga företagare. En otroligt givande kurs under vilken jag kommer lära mig massor parallellt som jag lär mig massor på att ha eget. Jag växer ständigt, som bagare, som företagare, som arbetsgivare och sakta men säkert som människa. För någonstans mitt i alltihop blir mitt urdåliga självförtroende bättre och bättre. Jag lär mig att våga.
Jag vågar ringa och tjata. Jag vågar ställa fler och fler obekväma frågor. Jag vågar stå för det jag gör och bättre och bättre för den jag är. För att referera lite tillbaka till ett tidigare inlägg här så finns vissa personer som jag aldrig kommer förlåta för vad de gjort och som varje gång jag ser dem ger mig en olustig känsla. Jag har lärt mig se förbi det och de blir som vilka kunder som helst. De ska ALDRIG få se hur de påverkar mig, det är till mitt café de kommer för att äta sådant  jag bakat. De betalar mig för att få fika gott och få en stunds avkoppling. 
För att återgå till kursen jag går så handlar mycket om vilken vision man har med sitt företagande, vilka mål man har och hur man kan göra för att på bästa sätt uppnå dem. Jag känner att jag har svårt att sätta ord på allt detta. Jag vet inte vad som är min vission. Mitt mål är att sommaren ska bli plus minus noll, blir den det är jag nöjd allt annat är en bonus. Jag räknar in erfarenheten som en stor vinst. 
I tisdags blev jag intervjuad för en broschyr som håller på att tas fram. Då kom frågan om vad som är min vission. Det handlar på något vis om att jag vill visa på vilka skillnader som finns. Att det ÄR skillnad på bra råvaror och hantverket bakning jämfört med massproducerad effektivisering. När folk får aha-upplevelser som "är det såhär äkta vaniljsås smakar?! Vad gott!" Eller "Vad har du i chokladbollarna som är så goda?!" "Det är nog smöret du tänker på?" "ÅÅÅ". 
Jag vill att alla ska veta att det är skillnad och att det är godare med hantverket. Det kanske kostar mer, men det ger oss, som älskar bakning, ett jobb.
 
Visst är inte livet en dans på rosor som egen. Men en sådan erfarenhet! Jag kommer se tillbaka på denna sommar och komma ihåg de bästa bitarna. De roliga kommentarerna, den possitiva feedback och alla "stammisar" (har redan hunnit få sådana!).
 
 
♥Dalkullan
 

RSS 2.0