dalkullansbaktankar

Nattjobb, EM-möte, goda vänner, Romaner av Nora Roberts och snabbvisit av familjen. Det är min vecka sammanfattad :)

I förrgår kom mor, far och syster på kvällskvisten. Jag vaknade till vi spelade kort och fikade, pappa sprang en runda och jag fick hjälp med att släpa ner lite saker i källaren. När jag stack mot jobbet kröp de ner och sov.

På jobbet var det en fullspäckad lördag som vanligt, jag fick in ett bra flyt och det gjorde det lätt att jobba trots trötthet. När jag sen fick sällskap av bästa Wictor vid 4-tiden och sen Jennifer oxå vid 5 gick tiden fort.

Vid 8 lämnade jag över rodret till W och bytte om och tog mig hem. Väl på tunnelbanan slog tröttheten till med ny kraft, jag orkade inte ens läsa i den bok som annars höll mig i ett fast grepp. Jag kom hem, lade mig på sängen, mamma lade på mig en filt och samma sekund sov jag. Det är så skönt att sova när man avlägset hör välbekanta röster. Pappa och Lovisa tog bilen och åkte mot Kungsholmen, gjorde sig redo för att springa halvmaran. Mamma hade det lugnt och skönt och jag sov. Jag vaknade och bytte om. Redo att agera hejaklack åkte jag och mamma efter far och Lo.

Vi kom fram precis lagom till pappas start och 5 min senare sprang Lovisa iväg. Det är mäktigt när så många människor springer iväg. Jag kände hur roligt det hade varit att själv fått varit med och springa. Saknar utmaningen och kicken när man står där på startlinjen med nummerlapp och likasinnade. Framförallt saknar jag tiden då jag kunde göra just det. Då jag var tränad för det.

Jag saknar tiden då jag tränade minst 5 gånger i veckan och tävlade varje helg. Jag saknar hur kroppen mådde när jag veckopendlade 8 mil på cykel och halvklassikern blev det självklara målet.

I och för sig har min träning bara ändrat karaktär, nu är det bakning. Målet är EM och träningen är lika viktig som inför ett maraton. Träningen är fortfarande krävande både fyiskt och psykiskt och minst lika rolig, men är man uppväxt på diverse tävlingar och träningsläger så är man ;)

Åter till gårdagens långdistanslopp. Pappa som för övrigt tävlade i Veteran SM öppnade för hårt (tänkte inte på att många skulle springa bara ett varv och därför kunde hålla högre fart) trots 3.30 fart i starten kom han imål på 1h 24 min. Nöjd och glad. Lovisa sprang sina 21 km med ett ständigt leende på läpparna.

En fin dag på Kungsholmen som dessvärre slutade tragiskt. En löpare föll ihop med bara hundratalet meter kvar. Trots HLR avled han. Såg bara på avstånd men otäckt var det. Man känner sig så otillräcklig.

I natt drar en ny vecka igång. En kort arbetsvecka och en långhelg i Spanien! På Torsdag bär det iväg, via Frankfurt till Bilbao och slutligen San Sebastien.

~

Life is like a box of chocolates.

You never know what you're gonna get

-

Forest Gump

~

♥Dalkullan