dalkullansbaktankar

När jag så kom fram till jobbet strax före 06 visste jag ingenting om vad som väntade på jobbet.. det var det ingen som gjorde och alla gick runt och kände sig som praktikanter.. vart skulle man stå för att inte vara ivägen?! Vad gör jag nu?! Vart ska denna stå?! Vart ska jag få plats?!

Vi tar långhelg och när vi kommer tillbaka har vi inte längre tillgång till bageriet.. alla saker är ihopträngda i kallskänken och ute i butiken står våra stenugnar. När man öppnar dörren ut blir det dimma.. Kom oroliga förbipasserande och frågade om det brann i bageriet.. Vi svarade helt lugnt "nää, vi renoverar bara!".

Jag fick börja dagen med att möblera om i kyldisken. eftersom det är för trångt kan vi bara öppna 3 av 4 dörrar. När jag gjort det klart visade jag mina klätterkunskaper och pinnade upp och ner för stegen och hämtade ner skorpor och knäckebröd från hyllorna uppe i takhöjd. De riskerade att bli fuktskadade i ångan som bildas när vi bakar. jag själv fick basta när jag ändå var där uppe. när jag hämtat ner alla lådor fick jag gå ut i det som nu är bageriet och klättra upp ovanpå mjöllagret. Stuva om bland alla grejer och göra plats för lådorna.. Roger blev nog lite orolig när jag stod där högst upp på vingliga stegen och jonglerade med tunga lådor med vår godaste smörfyllning.. Jag kan nog säga att jag var minst lika orolig själv.. med fötterna 1 ½ meter ovan marken balanserande smörfyllning ovanför huvudet är inte den mest bekväma situationen. Men jag är inte den som är den. Det skulle göras och jag är envis. Så när jag flyttat smörfyllningen klättrade jag upp med alla kartonger och lådor med knäckebröd och skorpor.

Hela dagen har nog gått ut på att flytta saker.. plåtar, vagnar, mjölsäckar och kollegor.

Bageriet var en hinderbana, en hinderbana i ständig rörelse. Man gick ut i butiken med en plåt och fick på vägen krya under, över och runt saker. När man skulle ta sig tillbaka kunde man aldrig räkna med att ta samma väg som man kommit.. man fick hitta en ny rutt.

Men snart har vi nog kommit in i det och lär oss att ta det för vad det är. Innan vi vet ordet av är det färdigrenoverat och vi får så mycket plats att vi lär tappa bort varandra ;)

Har jag sagt att jag anmält mig till SM Ungabagare 2012? Tror inte det... Men det har jag! Håller tummarna för att jag ska komma med och få tävla i Göteborg v.13. Har börjat spåna på vad jag ska göra för bröd och med skräckblandad förtjusning känner jag tävlingsmänniskan inom mig vakna till liv. Tänk er bara adrenalinet när man precis kört igång bakningen och vet att om knappa 5 timmar måste jag vara klar och allt måste vara perfekt. När 12 Unga bagare är i samma djupa koncentation är det knäpptyst. Publiken vågar inte säga ett knyst och till och med journalister och fotografer håller en tillbakadragen ställning (en stund åtminstone).

Nu sitter jag och fryser så händerna börjat skaka.. tror jag bör avrunda detta och hoppa i ett varmt bad.

Skridskoturen i Vasaparken efter jobbet var härlig men man blir genomfrusen när man ska ta på och av skridskorna. Min cirkulation har svårt att tina mina händer å fötter efter det så jag får hjälpa till lite ;)

♥ Dalkullan