dalkullansbaktankar

Om ni visste vad gärna jag vill åka skidor. Förra vintern blev inte många mil gjorda. Bor man i Skåne blir det lätt så. Nu bor jag i Stockholm och inte heller här bjuder de på särskilt många spår. Men nu har jag närmare hem till den vita skogen. Klassiskt eller Skate spelar egentligen ingen roll bara man får ge sig ut. Helst tillsammans med Lovisa, Sonja och Karin. Mina Skidnörd-kompisar. En träning i deras sällskap bjuder allt som oftast på skratt och stoj. I ski crossbanan är vi så knäppa som ett gäng skidåkare bara kan bli. Fåniga hopp som ibland slutar med att vissa av oss (läs Jag) ofta står med huvudet i drivorna medan övriga ligger i små lealösa högar och vrider sig av skratt-kramp. Kommer ihåg förra året när jag var med på en enda träning. Vi hade åkt runt milbanan med pannlampor (jag hade min avstängd, det är en underbar känsla) när vi kom in mot stadion åkte vi bakvägen upp till toppen av pulkabacken nedanför villken alla mindre barn körde stafetter och diverse ski cross. Vi en grupp på kanske 10 ungdommar och pappa står med släckta lampor i toppen av den långa branta backen. Ingen kan se oss när vi räknar ner och på given signal släpper vi taget och åker tjutande störtlopp rakt ner. Alla nere i backen vänder förvånat sina ansikten uppåt och ser en stor massa glida utför backen och bromsa in i ett stort snömoln nere på stadion.

Nu har de första åkarna tagit sig i mål och OJ! Hellner! Vilket lopp! Körde upp sig från 3:e till 2:a plats. han åkte in 1min 4 sek gentemot Cologna som åkte ohotad längst fram. Northug fick en rejäl knäpp på näsan och kom helt slutkörd in på 3:e platsen.

Eftersom de stora åkarna hunnit i mål kan jag nu gå ifrån tv:n och springa iväg och handla.. har plockat upp Rabarber ur frysen och tänker nog göra mig lite rabarberkräm :P Eller nåt annat smaskigt. Vi får se vad jag hittar på.

♥Dalkullan