Vissa ränder går aldrig ur...

Har funderat lite och kommit fram till att vissa saker/vanor de hänger kvar hur länge det än kan gå mellan gångerna. 
Som att cykla.. man lär sig och sen kan man det. 
Jag har som många säkert märkt dille på att baka. Min farmor brukar undra om jag aldrig tröttnar så som jag håller på. Svaret har alltid varit och kommer alltid vara NEJ. 
Jag är bakning enligt många.. Det första folk tänker på när det gäller mig är bakning. 
Linn Danielsson? jaha hon som bakar..
Beskriva dig? Jaa.. du är bagare..
Jag trivs som bagare och att identifieras som en sådan.. men jag är människa oxå. 
 
En annan sak jag alltid kommer fortsätta med är att sluka böcker. En bra bok och jag kan inte lägga den ifrån mig. Visst går läsandet i perioder.. allt utifrån tidstillgången. Visst är det underbart att dyka in i en bra bok? 
Ofta kan man dessutom identifiera sig med karaktärerna. Ibland får man sig en tankeställare och ibland inspiration.
Läste precis en bok på engelska. Den började jag läsa och sen kunde jag inte sluta. Den handlade om en ung tjej och hur hon följde en dröm hon nyss upptäckt. Hon blir arbetslös och startar då ett café. Underbar läsning och nog blev man lite sugen på att själv öppna eget.. men lite avskräckt oxå ;)
"Meet me at the cupcake café" heter boken och den är skriven av Jenny Colgan. I boken finns högvis med recept. med de mest klockrena beskrivningar! 
Ett av mina favoriter är detta som hon gjorde när hon fått sparken:
 
Not going to work Nutella Cookies
 
225g self raising flour
2 tsp baking powder
100g soft butter
100g white caster sugar
½ tsp bicarbonate of soda dissolved in hot water
2 tbsp warm golden syrup
6 tsp Nutella
1 gossip magazine
1 pair pyjamas
 
Preheat the oven to 200°C/Gas mark 6.
Sift flour and baknigpowder in a bowl. 
Rub in butter, add sugar,bicarb, syrup and two tsp Nutella.
Roll into walnut-sized balls and place on a greased baking tray, pressing down the centre of each ball with your thumb. Bake for about ten minutes.
While baking, eat four remaining tsp Nutella.
Eat enthire tray of cookies while reading gossip magazine and wearing pyjamas.
Optional garnish: tears
 

En bok värd att läsa helt klart! Själv ska jag försöka komma över fler böcker av Jenny Colgan. 
 
En annan rand som är kronisk i mitt liv är den som alltid kommer dra mig mot Dalarna. Var i världen jag än befinner mig kommer jag alltid vara Dalkulla. Det är något särskilt med gröna skogar och mygg. berg och dalar, älven och Järnamålet. Det är hemma och det är trygghet. 
Min kusin Oskar konstaterade en gång sanningen. Han hade undrat om jag blivit skåning när jag bodde där nere.. Jag sa att det skulle jag aldrig bli! Hans spontana svar blev: "Det är bra! Dalkulla forever!!" log och släppte ämnet. Det värmde mitt hjärta att han såg det som en sån självklar sak. Han slog huvudet på spiken och jag kan bara hålla med. 
Men just nu bor jag i Huvudstaden och trivs även här. Här lever man ett annat liv bland betong och asfalt. Man kan åka kommunalt med avgångar var 10:e minut. Man är långt mer anonym än hemma där djungeltelegrafen ständigt går varm. Allt finns "nära" och ja visst finns det även här fina grönområden, om än små sådana i jämförelse. 
Idag var jag in till jobbet och hämtade lite prylar och när jag gick därifrån promenerade jag genom östermalm. Först bort och hälsade på på Tösse och sen gick jag vidare till Östermalms saluhall. Jag gillar att strosa runt bland alla försäljare och kika på allt från fula fiskar och läckra frukter till perfekta praliner och lyxiga köttbitar. hade jag haft en förmögenhet liggandes hade jag shoppat loss direkt men nu räckte det med att fantisera och fundera. Lukten, ljuden och människorna. Det gjorde att jag för en stund kunde lägga undan min nervositet i bakhuvudet och koppla av.
 
Jag går runt och är upp över öronen nervös. Jag är nervös för i morgon är början till slutet. I morgon har vi träning igen i Rotebro med Laget. I morgon ska vi baka som om det var SM igen. Vi ska baka fulla sortiment, på tid och det samma gäller på Torsdag. När de tidspassen är över kommer vi få domen. Vilka 2 har lyckats bäst och får representera Sverige? Vilka 2 får fortsätta hårdträningen och vilka 2 får hitta något annat att nörda ner sig i? 
Det känns lite vemodigt att de kommande 2 dagarna hur som helst är de sista 2 träningarna med hela laget. Vi har så fantastiskt roligt ihop. När vi tränar. Det är bara med dessa underbara jag skulle kunna sitta på golvet i diskutrymmet och med pannan i djupa veck diskutera skålar för att sedan ligga dubbelvikt på samma golv och gapskratta när vi inser hur roligt det måste sett ut för en utomstående. 
Vilka andra skulle stått ut med varandra i de jobbiga stunder då tanken på EM känns svindlande? 
Ett stort tack till Susanna, Didrik och Patrik! Ni har lärt mig massor <3
I morgon kör vi igen! 14 nyanser av brunt :D
 
~*~
Framgång grundar sig inte på de kunskaper du har
utan vad du kan göra med dem
~*~
 
 
♥Dalkullan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0