dalkullansbaktankar

Jag har funderat lite på hur det kommer sig att jag är där jag är idag... Jag den där blyga tysta tjejen, som för vissa kanske var lite svår att förstå sig på. Hon som läste jämt och hade svårigheter att ta för sig i de flesta sammanhang.
Jag är fortfarande samma blyga försiktiga jag i många lägen men när det gäller bakning vet jag att jag kan min sak, för det mesta. Genom grundskolan och gymnasiet var det det absolut värsta jag visste att ställa sig inför klassen och framföra sin åsikt, redovisa en uppgift eller argumentera. Jag kunde må fysiskt dåligt av det men sa aldrig heller ifrån att jag inte klarade det... det om något är jag i ett nötskal... envis så fruktansvärt envis, att erkänna att man inte klarar något är så mycket svårare än att kämpa tills man gör det.
Det sista året har i princip allt sådant släppt och när vi skulle ut och berätta om YH-utbildningen på våra gymnasieskolor blev jag förvånad själv över hur lätt det gick och hur roligt det faktiskt var! Jag tror att det är mycket lättare när man får prata om något man verkligen är insatt i och som ligger en varmt om hjärtat.
Jag visste tidigt vad jag ville arbeta med, vad jag verkligen brinner för, och nu gör jag det, på heltid.

Varför sitter jag då och skriver om detta då?!  Ja det kan man kanske fråga sig.. men nu kommer jag till det.

Hur kommer det sig att jag lyckats ta detta steget? Att jag vågat?  Jo dagens rubrik ger svaret " vägvisare, handledare & förebilder" Det är alla dessa som hjälpt, stöttat och knuffat på mig.
I grund och botten är det mamma och pappa som ska ha medalj för allt de stått ut med! Jag undrar om de har räkning på alla gånger de kommit hem till ett kök i kaos när jag experimenterat fram diverse lyckade och mindre lyckade bakverk... Jag kan bara säga att det är oändligt många gånger! För visst är det kul att prova sina idéer? Mindre skoj att röja ihop efteråt ;P hehe  Men jag tror att jag på senare år (nu lät jag gammal) har vägt upp en liiiiten del av alla de bombnedslagen.. Nu mer kan jag inte riktigt med ett kök som är stökigt, då kryper det i mina fingrar och jag röjer! Jag har dessutom försökt betala av genom att mer professionellt experimentera i köket, ja och röjt efteråt, för det mesta har det blivit lyckade och ätbara sådana. Jag har också betalat tillbaka med ett antal chokladskulpturer ;) Som sagt trots allt det fått ta en hel del tid vid diskbänken har de aldrig förbjudit mig att fortsätta baka (pappa som inte riktigt klarar av "jag tar det på en hoft" har försökt med att säga att "Du kan kanske följa ett recept och göra något "riktigt" istället", insåg i detta nu varför jag fått så många kokböcker!!) 
Nej jag har alltid fått husera runt och de har ofta ställt upp som "1:e provsmakare!".
De såg till att jag följde min dröm när gymnasium skulle väljas och jag kom in i Borlänge på Livsmedelsprogrammet.
Där kom nästa omgång, ett helt gäng underbara lärare. I första hand, Patrik, Anna och Ritva. Till en början var jag definitivt inte någon som utmärkte mig något särskilt, men jag visste vad jag ville göra och det fanns alla förutsättnigar att göra just det. Jag fick hjälp när jag i slutet av April fick reda på att jag plötligt stod helt utan sommarjobb. Jag fick hjälp att hitta fantastiskt roliga och lärorika praktikplatser och jag fick information om vad jag kunde satsa på efter gymnasietiden. Inte minst fick jag vara med och tävla för skolan i Skol sm! Flera helger fick vi då träna i skolan och de ställde upp på sin lediga tid och coachade oss. De uppmuntrade till utveckling och gav en stadig grund att stå på. 
På Yrkeshögskolan (YH) i kristianstad blev det en ny omgång fantastiska lärare! Kajsa, Amina, Anna, Lars Inge & framförallt den som fick allt att hänga ihop.. Åke! Under detta året har jag lärt mig mer än jag gjort under övriga 17 jag levt.. Det är inte bara dessa lärare som ligger bakom. En klass med 16 vetgiriga unga bagare och konditorer har trissat varandra till framgång. Många framstående yrkesmän från hela Sverige (och 2 danskar) har kommit till oss och lärt oss om deras specialområden. De har inspirerat och uppmuntrat oss allihopa på sina egna sätt.
Jag fick återigen chansen att tävla och återigen hade jag Therese vid min sida genom hela resan.. vi skulle i slutändan tävla mot varandra men vi är och förblir alltid ett lag. Det var många dagar vi fick springa ut från skolan efter 12 timmars träning med andan i halsen när det var en fråga om sekunder innan larmet gick på i skolan. Ville man diskutera en uppslagning, smaken på en deg eller ett problen med skådebrödet kunde man alltid räkna med ett ärligt svar från Therese. Att vi sedan i slutändan skulle stå där i Göteborg som mottävlande spelade aldrig någon roll!
Åke lärde oss i klassen konsten att "fånga stekta sparvar" (vilket är ungefär samma sak som att "ta chansen om du får den") och att bakning ska vara roligt!
Jag har haft många praktikplatser genom åren men det är 3st som lämnat tydligast avtryck, Gunnarsons, Tösse & Duvanders. De var inte sena att komma med bra feedback på det man gjorde, bra/dåligt spelade ingen roll. Hade man funderingar var det bara att fråga och man kunde för det mesta få svar. Man fick dessutom prova på det mesta inte bara stå och göra de tråkiga praktikantjobben som att diska och rulla chokladbollar.

Allt som allt har jag nog haft en väldig tur som hamnat så helt rätt i livet även om det ibland är väldig motvind så får jag trots allt göra det jag älskar, BAKA!

Nu måste jag nog försöka sova eftersom jag jobbat mellan 01:00 och 13:00 och ska upp nån gång vid 03-04 inatt igen :D

Ha det bra i Sommarvärmen!