dalkullansbaktankar

Jag hade en del citroner över när jag stängde för säsongen. Dessa glömdes bort och när jag hittade dem i skafferiet var det i sista sekund. Jag pressade dem och fick ihop 8 dl citronjuice. Hjärnkontoret jobbade på högvarv med att komma på användningsområden för all denna citron. 

Efter diskussion med Elin kom iden att göra Lemonpoppyseedcake. Det är en god variant på sockerkaka. 

Här ska ni få receptet på den!

 

Vintern har börjat konkurera undan hösten. Åtminstone här i Dalarna. Det är mer frostigt vitt än höstigt orange. 

Temperaturen är runt -10 på morgonen och kämpar sig upp till nollgradigt (om vi har tur) mitt på dagen. Jag tycker det är härligt!

 

I morse var det -8 när jag gått upp. Jag kokade ägg, åt min fil med müsli & lingonsylt och drack ett glas juice. Solen började kasta försiktiga strålar över trädtopparna och hustaken och det var perfekt väder för en morgonprommenad med kameran. Jag drog därför på mig långkallingar, ullstrumpor, raggsockar tjocka tröjor och stövlar. Halsduk och mössa givetvis! Precis när jag går ut genom dörren ringer min telefon. Så med bästa vännen i luren ger jag mig ut i ett gnistrande landskap. 

En timme senare avslutar vi samtalet och jag sitter på en bänk i skogen och njuter av morgonen och livet. Jag har redan hunnit ta många fina bilder och i telefon betat av en rad olika samtalsämnen, något vi sällan har problem med. Jag har fått tips på vad jag kan göra på det citronpress jag har stående. Jag är uppdaterad på renoveringen och Elin har hunnit packa 2 pallar ägg. En strålande morgon helt enkelt. 

Jag avslutar min promenad med att se om där finns tranbär på myren, det gör det.. Och nu även i en gran...

Torsdag och fredag blev två lyckade dagar med intresserade elever som hela tiden utmanade mig med frågor och funderingar. De gav mig massor med inspiration och energi. 

På fredag kväll styrde jag kosan norröver upp till Göteborg. Körde lite fel i Markaryd men sedan gick det fint. Framme i Göteborg körde jag på känsla och prickade rätt direkt. Har nu haft en fin helg med bästa syrran. Mat hos Doktor kock, sen kvällsfika, IKEA besök, rullskidåkning, filmmys, sightseeing i Majorna, chilensk mat och trevligt sällskap. 

Igår gjorde vi god eftermiddagsfika. 

Tänkte dela med mig av ett enkelt men SÅ gott recept. 

2 äpplen

2 msk smör 

1 msk sirap

Kanel

Kardemumma

Vispad grädde

Vaniljsocker

Skala äpplen och kärna ur. lägg i stora fina temuggar. 

Lägg en matsked av smöret på vardera äpplet. 

Ringla sirapen över och strö på kanel och kardemumma. 

Kör kopparna i micro i ca 1 1/2-2 min tills de är varma och mjuknat lite. 

Servera direkt i muggarna med grädden smaksatt med vaniljen. 

Eftersom min tandläkarstuderande syster inte äter NÅGOT TILLSATT SOCKER ALLS! Gjorde hon sitt äpple utan sirap och utan vaniljsocker i grädden. Det blir också gott! Vill man i det fallet ha lite vaniljsmak på grädden kan man skrapa i en vaniljstång.

Hann inte ta någon bild innan vi började glufsa i oss men ni kan nog föreställa er ;) 

Jag har nu landat i staden som ligger vid Sveriges lägsta punkt. Kristianstad. Det kommer alltid kännas lite som att komma hem. Fast nog känns det konstigt att vara här själv. 

 

Jag är här för att hålla 2 dagars kurs med eleverna som går YH- bageri & konitori nu. De är 3:e klassen sen jag gick. Bageriet i skolan är ommöblerat men det känns ändå som att vilken sekund som helst kommer min klass in och vi bakar, skojar och skrattar. Efter skolan åker vi upp till "kyrkan" och fortsätter med våra upptåg. Grillar på baksidan eller klämmer ihop oss alla i en säng och ser på film. 

Sen inser jag att, nej. Det är länge sen nu. Nu är jag här för att försöka bidra med min kunskap. Jag känner mig som jag skulle kunna vara en elev men det är jag som styr skutan i 2 dagar. 

Själva staden har även den gått vidare. Det som för 3 år sedan var en stor parkering bakom Domus. Nu när jag rundade hörnan och trodde mig möta en öppen plan stod där stället ett stort mörkt tomt hus. Busstationen är väck och hela centrum möbleras om. Trots det är allt så välbekant. 

Jag åkte till Maxi och minns de gånger vi åkte dit gemensamt för att handla. Det slutade alltid med att vi bläddrade bland kokböckerna. Tappade bort någon, hittade varandra igen vid grönsakerna för att sen gå om varandra igen vid konserverna. Nu är grönsakerna där konserverna stod tidigare så jag undrar hur vi klarat det ;) 

Passerade idag Bånken när jag gick in till stan. Här har vi dansat oc hskrattat oss svettiga, ni så många gånger mer än jag men de gånger jag följde var det roligt. 

 

Jag undrar hur alla har det? Jag undrar varför man är så dålig på att hålla kontakten? Jag undrar varför man främst kommer ihåg alla goda minnen? 

Jag vet på ett ungefär vart alla i klassen håller hus. Utspridda över sverige, och Johanna i USA. Jag träffade några nu när jag var i Stockholm. Jag pratar med Elin nästan varje dag. Therese hälsade på i sommar på caféet. 

Ni blev min familj. Jag saknar er. 

Jag träffade Åke idag. Vi pratade över en kopp kaffe om ditt och datt och berörde det viktiga i att ha ett bra näverk. Ett bra nätverk inom branchen, livet. Varför underhåller jag inte mitt nätverk genom tätare kontakt med dessa männsikor?

 

Det blev en grubblarkväll.. Jag har inte svaren på mina frågor, men jag vet att jag kommer fortsätta leta. Jag antar att de starkaste trådarna i nätet håller även vid periodvis bristande kontakt. Jag tror och hoppas att om det kommer en dag när jag behöver det att nätet fångar upp mig. Jag vet att jag skulle göra det samma. 

 

Jag vet att i morgon kommer bli en rolig dag. Precis som idag har varit. En klass på 18 elever har lyssnat på vad jag har att säga. De har pepprat mig med frågor och ideer och jag har svarat så gott jag kunnat. De tackade alla efter lektionen och jag tror de tycker jag bidragit med något. De har i allafall gett mig massor av energi och boostat mitt självförtroende lite. 

I morgon ska vi kavla wienerdeg och jag ska lära dom aallt jag kan ;)

 

 

 

If you want to be trusted,

be honest. If you want to 

be honest, be true. If you 

want be true, be yourself

 

 

♥Dalkullan

 

 

 

 

Det har varit en enastående fin sommar! Kan någon nämna senast vi hade en sommar då man varje dag kunde njuta av sol och sådant väder att man kunde sitta ute sent om kvällarna, varje kväll? I år hade vi en sån sommar. Jag har dessutom fått njuta av den på en av jordens vackraste platser. Jag har tillbringat varje vaken stund på mitt sommarcafé. Det har stundtals varit tungt, det har varit slitsamt och vissa kvällar har jag undrat vad jag gett mig in på. Bokstavligen blod, svett och tårar. Men det har varit övervägande roligt, trevliga gäster, fin kritik, stammisar och min underbara personalstyrka. 

Jag har flertalet gånger stått i bageriet med sveriges vackraste utsikt och bara förundrats över att jag klarat detta. Det har blivit många dopp, både före och efter öppning. Att byta om till bikini och gå direkt från jobbet och ta ett kvällsdopp efter en lång hektisk dag har varit underbart. 

Jag har frågat mig själv om jag ångrat att jag lämnade Stockholm och all trygghet som fast jobb, lägenhet och vänner betyder. För att flytta hem, ut på landet och försöka driva ett eget café. Svaret har kommit snabbt och självklart: Inte en enda sekund har jag ångrat mitt beslut. Målet med min sommar var att jag skulle få det att gå ihop och att jag på resan skulle lära mig massor. Det har jag uppnått. Det går inte att beskriva hur mycket jag lärt mig. Från små saker som att Sprite är lika poppis som Fanta till större saker som att sköta bokföring och att vara chef. Jag vet att chokladtårtan, den får inte vara slut i sortimentet och småkakor, dem kan jag skippa helt.

 

'Nu är det 2 veckor som passerat sedan jag slog igen för säsongen och jag har tömt och städat ur mig ur lokalen. Det känns redan märkligt att inte åka till Ryggåsstugan så fort jag vaknar på morgonen. Det kommer vara tomt. 

Men i skrivande stund sitter jag i Stockholm hemma hos mina fina vänner i Juniorbagarlandslaget 2012. Susanna, Didrik och Patrik har låtit mig bo här denna veckan. Jag har passat på att hälsa på många vänner i huvudstaden. Jag har varit med på några av Didriks träningar inför Årets Konditor. I måndags var jag och Patrik hem till Sara, Linda, Kim och Michaela. Vi såg på Dessertmästarna och vi var alla överens, vi har aldrig varit så engagerade i ett teveprogram tidigare. Men det blir nog så när man känner många av de tävlande och är insatt i det de gör. Vi satt som på nålar och ropade högt när reklam pauserna kom. 

Igår och idag har jag varit på Älvsjömässan på Chokladfestivalen. Jag har varit där för att heja fram Didrik när han tävlade i Årets konditor. Han fick ingen placering men gjorde ett fantastiskt bra jobb! Vi i hejaklacken kom fram till att det är jobbigare för nerverna att sitta på åskådarplats och vi är SÅ STOLTA över vår duktiga vän. 

Ikväll har jag och Susanna sett på Idol och käkat lite tacos. Bara slappat :) 

I morgon kommer min bästa vän hit till Stockholm och vi ska göra chokladfestivalen tillsammans. Sen far jag vidare söderut med Elin. Grästorp blir målet. 

 

Nu är målet, sängen.

 

 ♥Dalkullan