dalkullansbaktankar

Solen står högt över renfjället. Den lyser från en klarblå himmel och den smältande snön är bländande vit.

Nere på sjön glider ett par skidåkare fram, de har ryggsäckar på sig och har säkert varit ute på en fin långtur. Längre ut på sjön skuttar en hund glatt och dess ägare går några steg bakom och njuter. Högt ovanför susar 6 paraglideåkare fram. De har hoppat från skutans topp och glider i stilla mak ner genom den klara vårluften ner mot isen.

Jag passerar Verandan där eftermiddagens After Ski börjar dra igång. De spelar musik på hög volym och folk sitter mot solväggen och samtalar om dagens skidåkning. Vägen där jag går är torr och gruset knastrar under mina fötter. På några ställen rinner vattnet ner över trottoaren från smältande snödrivor och jag förlänger steget så mina röda converse inte ska bli blöta. Jag blir varm i min tjocka täckjacka och min halsduk men när jag gick till jobbet 9 timmar tidigare var det 10 grader kallt. Rena vintern!

Fåglarna kvittrar glatt i buskarna och i vägkanten kikar tussilago försiktigt fram. Alla människor jag möter verkar vara lika nöjda med vårens ankomst som jag och vi ler och nickar till hälsning. Ett tiotal skotrar far som ett streck fram på andra sidan sjön och de får passa på för snart finns inte mycket kvar av snön på solsidorna av sluttningarna. Det har slagit om till April och våren väntar ivrigt på att avsluta vintersäsongen i Åre. 

Ja har jobbat färdigt för dagen och nu är jag på väg att hämta ut min nya cykel. En riktig landsvägsräcer. En dyr investering, ja det kan tyckas men det kommer det vara värt när jag ska åka mina 30 mil runt Vättern. Jag går in i cykelaffären och börjar prova ut cykelskor och ställa in cykeln rätt.

 

Två timmar senare är cykeln i ordning. Jag har hunnit hem till röda huset och bytt om till cykelbyxor och ätit lite mellanmål. Jag är ivrig att få ge mig ut på en premiärtur medan det är så fint ute. Lite nervös att cykelskorna ska trilskas och jag ska hamna på sida i diket nåonstans med cykeln över mig, men jag lär mig ju inte om jag inte övar. Jag går ner till bilen. Knäpper på hjälmen och slänger mig på hojen. Vänsterfoten får jag fast direkt och kort därefter klickar det till under högerfoten och jag trampar iväg. Jag kör uppför backen och ut på E14 i riktnin mot Östersund. Jag undrar för mig själv om jag kommer hinna trampa nåon sväng ända dit innan jag flyttar. Konstaterar att jag nog bör komma underfund med växlar, bockstyret och det faktum att jag nu ska trampa mig fram mer på tå än jag är van, innan jag ger mig iväg på en så lång tur som Östersund. Ganska snabbt känner jag hur jag hittat nya muskelgrupper som tidigare inte fått vara särskilt delaktiga i min cykling.  

Det är en sträng med grus i sidan av vägen och jag hoppas de kan ta och sopa bort den så snart som möjligt. Det är lite otäckt att åka på ny cykel, allt är ovant och trafiken dammar upp grus i mina ögon. Struntade i att ta glasögonen eftersom jag tänkte få lite färg och inte vill se ut som en tvättbjörn. Men nu fick jag ångra detta. 

Jag trampar backarna upp och ner och i Brattland vänder jag och åker hem igen. Premiärturen är genomförd och jag känner redan att vi kommer komma bra överens. Jag och min nya träningskompis. Vi lär ska umgås ganska flitigt framöver så det är tur det!

 

Även om våren har gett mig möjligheten att börja trampa fram längs vägarna har jag inte tänkt ge upp skidorna riktigt än. Den finaste åkningen är nu. Har haft 3 kanonfina dagar på skaren i veckan. Ett intervallpass på sjön. En klättertur upp mot renfjället på två timmar och en tretimmars tur i Vålådalen. Hoppas hinna med några vändor till i backarna också kanske lite mer brädåkning vid tillfälle.