dalkullansbaktankar

Solen står högt över renfjället. Den lyser från en klarblå himmel och den smältande snön är bländande vit.

Nere på sjön glider ett par skidåkare fram, de har ryggsäckar på sig och har säkert varit ute på en fin långtur. Längre ut på sjön skuttar en hund glatt och dess ägare går några steg bakom och njuter. Högt ovanför susar 6 paraglideåkare fram. De har hoppat från skutans topp och glider i stilla mak ner genom den klara vårluften ner mot isen.

Jag passerar Verandan där eftermiddagens After Ski börjar dra igång. De spelar musik på hög volym och folk sitter mot solväggen och samtalar om dagens skidåkning. Vägen där jag går är torr och gruset knastrar under mina fötter. På några ställen rinner vattnet ner över trottoaren från smältande snödrivor och jag förlänger steget så mina röda converse inte ska bli blöta. Jag blir varm i min tjocka täckjacka och min halsduk men när jag gick till jobbet 9 timmar tidigare var det 10 grader kallt. Rena vintern!

Fåglarna kvittrar glatt i buskarna och i vägkanten kikar tussilago försiktigt fram. Alla människor jag möter verkar vara lika nöjda med vårens ankomst som jag och vi ler och nickar till hälsning. Ett tiotal skotrar far som ett streck fram på andra sidan sjön och de får passa på för snart finns inte mycket kvar av snön på solsidorna av sluttningarna. Det har slagit om till April och våren väntar ivrigt på att avsluta vintersäsongen i Åre. 

Ja har jobbat färdigt för dagen och nu är jag på väg att hämta ut min nya cykel. En riktig landsvägsräcer. En dyr investering, ja det kan tyckas men det kommer det vara värt när jag ska åka mina 30 mil runt Vättern. Jag går in i cykelaffären och börjar prova ut cykelskor och ställa in cykeln rätt.

 

Två timmar senare är cykeln i ordning. Jag har hunnit hem till röda huset och bytt om till cykelbyxor och ätit lite mellanmål. Jag är ivrig att få ge mig ut på en premiärtur medan det är så fint ute. Lite nervös att cykelskorna ska trilskas och jag ska hamna på sida i diket nåonstans med cykeln över mig, men jag lär mig ju inte om jag inte övar. Jag går ner till bilen. Knäpper på hjälmen och slänger mig på hojen. Vänsterfoten får jag fast direkt och kort därefter klickar det till under högerfoten och jag trampar iväg. Jag kör uppför backen och ut på E14 i riktnin mot Östersund. Jag undrar för mig själv om jag kommer hinna trampa nåon sväng ända dit innan jag flyttar. Konstaterar att jag nog bör komma underfund med växlar, bockstyret och det faktum att jag nu ska trampa mig fram mer på tå än jag är van, innan jag ger mig iväg på en så lång tur som Östersund. Ganska snabbt känner jag hur jag hittat nya muskelgrupper som tidigare inte fått vara särskilt delaktiga i min cykling.  

Det är en sträng med grus i sidan av vägen och jag hoppas de kan ta och sopa bort den så snart som möjligt. Det är lite otäckt att åka på ny cykel, allt är ovant och trafiken dammar upp grus i mina ögon. Struntade i att ta glasögonen eftersom jag tänkte få lite färg och inte vill se ut som en tvättbjörn. Men nu fick jag ångra detta. 

Jag trampar backarna upp och ner och i Brattland vänder jag och åker hem igen. Premiärturen är genomförd och jag känner redan att vi kommer komma bra överens. Jag och min nya träningskompis. Vi lär ska umgås ganska flitigt framöver så det är tur det!

 

Även om våren har gett mig möjligheten att börja trampa fram längs vägarna har jag inte tänkt ge upp skidorna riktigt än. Den finaste åkningen är nu. Har haft 3 kanonfina dagar på skaren i veckan. Ett intervallpass på sjön. En klättertur upp mot renfjället på två timmar och en tretimmars tur i Vålådalen. Hoppas hinna med några vändor till i backarna också kanske lite mer brädåkning vid tillfälle. 

 

Jag sitter hemma i Dala-Järna i min lägenhet och bara är. Utanför fönstret är världen vit och bomullsliknande. Mer vitt faller stilla från ovan. 

Jag har en dags ledighet kvar innan allvaret drar igång igen. Så i morgon ska jag åka uppåt landet igen.

 

 

Jag fastnade på att kolla på gamla bilder idag. Det är alltid lika roligt. Seriösa bilder och flummiga bilder i en salig blandning. Varje bild framkallar sitt eget minne från tillfället då den togs. 

Detta fick mig att tänka på den traditionsenliga årskrönikan. 2013 har ännu inte sammanfattats här i bloggen så nu är det väl dags!

 

2013 blev ett väldigt händelserikt år. När jag stod på kajen i nybroviken och skålade in det nya året 2013 med Fia och Kimete hade jag siktet inställt på ett spännande nytt år. Jag hade aldrig kunnat ana hur spännande det skulle bli. 

 

I januari skulle jag byta jobb och först skulle jag resa till Egypten med min moster. 

 

Jag och moster hade en fantastisk vecka i Egypten med sol och bad. Höll på att bli bortgift med nån egyptier och konstaterar att nästa gång vi ska till Egypten ska vi ha sällskap. Manligt sällskap.. 

Jag lyckades under min första snorkeltur dränka min vattentäta kamera men fick ändå uppleva en ny värld där under ytan. (kameran har återuppstått men vill helst inte bada igen) 

 

Strax efter att jag kom hem började jag så mitt nya jobb. Som bagare på Tössebageriet. Ett stenkast bort från mitt gamla. Bullar, bröd, kakor mm. mm. Jag hade tidigare haft praktik här och kände större delen av mina nya kollegor. Jag bodde kvar i min lägenhet i Vårberg och började få mer och mer rutin i vardagen. Det var skönt efter allt tävlande under 2012. 

 

Under Brödfestivalen på Historiska museet bakade jag och Susanna småkakor med Johanna Westman och alla besökande barn. Ett roligt uppdrag om än väldigt kladdigt och rörigt som det gärna blir med små barn.

 

Vecka 6 åkte jag ner till Skåne och Kristianstad. Tillbax på YH men inte som elev utan som föreläsare. JAg bakade vete och wienerbröd med eleverna och försökte inspirera för allt vad jag kunde. 

 

Fettisdagen, hysteri utöver det vanliga. Men läget under kontroll rakt igenom :D 

 

Någonstans här under februari har jag min kära mor på besök och under en frukost kläcks en stor skrämmande idé. Idén om att starta eget. En idé som snabbt blev verklighet. Jag satt i telefon i timmar med alla människor vars åsikter jag kan lita på. Jag skrev under kontraktet och sade upp mig från jobbet, lägenheten och huvudstaden. 

 

I April var det traditionsenligt SM-vecka i Göteborg. Men för första gången på 3 år kunde jag åka dit utan att vara hypernervös. Jag skulle inte tävla själv. Jag, Susanna, Didrik och Patrik var där på vårat sista uppdrag som juniorbagarlandslaget och skulle nu lämna över stafettpinnen till ett nytt gäng unga bagare. 

Vi bakade bröd och bullar som såldes till förmån för stadsmisionen. Vi samlade in 66 940 kr. 

 

Efter SM jobbade jag bara några få dagar innan flyttlasset gick hem till Dalarna. 

Jag hade några dagar då jag bodde in mig i min lägenhet. Jag ägnade mig åt otaliga telefonsamtal med leverantörer, myndigheter och massa andra. Jag planerade och provbakade. 

 

När jag sedan fick nyckeln till mitt aldeles egna café var det skräckblandad förtjusning. Isen låg fortfarande i viken när jag påbörjade en 2 veckor lång storstädning av lokalerna. Det såg bedrövligt ut och var utkallt men till Kristi Himmelfärdshelgen var allt klart och jag kunde öppna. 

Jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt 20 åriga liv som jag var den förmiddagen då jag skulle ha premiär. Tänk om ingen kom. Tänk om det kommer för många så det inte räcker. Tänk om jag gör fel. 

Jag kan ju säga som så att vi gick inte sysslolösa den dagen. Inte på hela helgen för den delen. 

 

Under en helgalen sommar lärde jag mig otroligt mycket. Det blev uppskattat och många kom gång efter annan. Jag gjorde misstag, jag var många gånger väldigt slut och undrade vad i hela friden jag gett mig in på. Men konstigt nog är det framförallt alla roliga stunder man minns! 

 

Vansbrosimningens funktionärssim simmades och blev avstampet till klassikern. Jag och Lovisa siktar på att klara alla 4 delar tillsammans under 2013-2014 

 

Under sommaren gick jag också en kurs för "kvinnor i gröna näringar" jag fick många nya kontakter, lärde mig massor och känner mig efter kursen säkrare i mig själv som företagare. 

 

Jag pratade i radion.

 

Jag badade nästan varje dag från dammen utanför mitt café. Några fina sommarnätter var jag ute och sprang i mörkret för att rensa skallen och få lite träning. Dessa löpträningar slutade i älven med uppfriskande nattdopp.

 

När hösten kom var det dags att slå igen. Jag höll öppet till mitten på september och sedan städade jag ur. Jag lämnade Ryggåsstugan skrubbad från golv till tak och med ett visst vemod. Sommaren seglade förbi så otroligt fort! 

 

September avslutades i Stockholm. Jag och Lovisa sprang lidingöloppet. Del 2  i klassikern.

 

Veckan efter lidingö var min fot paj. jag besökte kiropraktor 2 ggr och haltade. Jag var med och hjälpte Didrik som tävlade i Årets Konditor. 3 dagar på chokladfestivalen och sen for jag vidare på turné. 

Grästorp, äggpackning, bakning , hockey och massa bara vara med Elin med familj.

Vidare ner till skåne för att åter hålla kurs för eleverna där. Ny årskull. 

Upp till Göteborg och bästa syster Lo. Åkte rullskidor igen för första gången på 5 år. Vingligt men kul!

Tillbax till Elin, barnpassning och äggpackning ett besök på Henrys med gofika.

 

Min turné runt södra sverige avslutades med att jag åkte hem och på finnmarken möttes av årets första snöflingor. 

 

Månadsskiftet okt-nov var jag och mamma till Paris. 

 

I november julbakade jag för att ha hunnit det innan mitt nästa äventyr drog igång. Det äventyr jag är mitt uppe i i detta nu. Jag bor nu längre norrut än jag någonsin gjort. Jag är säsongare i Åre. Jag är konditor på heltid och ägnar fritiden åt att åka skidor. Mestadels längd eftersom det drar ihop sig till Vasaloppet men även utför. Jag har införskaffat en sprillans ny slalomutrustning. Jag trivs väldigt bra och ser nu tillbax på året 2013. 

 

2013, året då jag:

• besökte egypten och Paris
• gjorde av med 1 ton räkor
• anställde 7 fantastiska ungdommar 
• flyttade från huvudstaden 
• lärde mig sanslöst mycket om mig själv och vad jag klarar av

 

 

 

 

 

 Ulf Nilsson – Little By Little

 

 

♥Dalkullan

 

Jag har varit i Åre i 20 dagar nu och trivs jättebra! Jag bor i ett litet rött hus med mina 3 roomies Malin, Andrea och Ida. På Åre Bageri jobbar jag som konditor och gör tårtor, kladdkakor, pajer, desserter och andra godsaker. 

 

Säsongen börjar så sakteliga rulla igång och vi laddar för invasion nu över jul och nyår. Allt skulle kört igång i förra helgen men vi har haft töväder till och från så det är lite ont om snö i backarna. Men vissa backar är öppna. 

Idag tillbringades drygt 4 timmar i dessa. 4 timmar med underbara åk i 9 grader minus, strålande sol, fina backar med härliga vänner. Idag var det öppet ända upp på toppen av Åreskutan och vi gjorde 4 åk i störtloppsbacken. Så härligt. Ju mer man åker desto mer vågar man stå på. Är 5 år sen jag åkte sist men det är som att cykla. Nu har jag dessutom min egen utrustning. Blir mer åka i morgon! 

I övrigt har jag åkt en hel del längd uppe i Årebjörnen. Både skate och klassiskt. Även där har jag fått några riktigt magiska turer när man definitivt fått skiershigh eller nåt liknande. 

 

Nu närmar sig julen med stormsteg och jag hoppas att alla hunnit baka minst en omgång pepparkakor? 

 

Jag kommer jobba över jul men får finbesök av familjen så längtar verkligen! 

 

 

 

~*~

Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin något

~*~

 

 

♥Dalkullan