dalkullansbaktankar

Jag sitter hemma i Dala-Järna i min lägenhet och bara är. Utanför fönstret är världen vit och bomullsliknande. Mer vitt faller stilla från ovan. 

Jag har en dags ledighet kvar innan allvaret drar igång igen. Så i morgon ska jag åka uppåt landet igen.

 

 

Jag fastnade på att kolla på gamla bilder idag. Det är alltid lika roligt. Seriösa bilder och flummiga bilder i en salig blandning. Varje bild framkallar sitt eget minne från tillfället då den togs. 

Detta fick mig att tänka på den traditionsenliga årskrönikan. 2013 har ännu inte sammanfattats här i bloggen så nu är det väl dags!

 

2013 blev ett väldigt händelserikt år. När jag stod på kajen i nybroviken och skålade in det nya året 2013 med Fia och Kimete hade jag siktet inställt på ett spännande nytt år. Jag hade aldrig kunnat ana hur spännande det skulle bli. 

 

I januari skulle jag byta jobb och först skulle jag resa till Egypten med min moster. 

 

Jag och moster hade en fantastisk vecka i Egypten med sol och bad. Höll på att bli bortgift med nån egyptier och konstaterar att nästa gång vi ska till Egypten ska vi ha sällskap. Manligt sällskap.. 

Jag lyckades under min första snorkeltur dränka min vattentäta kamera men fick ändå uppleva en ny värld där under ytan. (kameran har återuppstått men vill helst inte bada igen) 

 

Strax efter att jag kom hem började jag så mitt nya jobb. Som bagare på Tössebageriet. Ett stenkast bort från mitt gamla. Bullar, bröd, kakor mm. mm. Jag hade tidigare haft praktik här och kände större delen av mina nya kollegor. Jag bodde kvar i min lägenhet i Vårberg och började få mer och mer rutin i vardagen. Det var skönt efter allt tävlande under 2012. 

 

Under Brödfestivalen på Historiska museet bakade jag och Susanna småkakor med Johanna Westman och alla besökande barn. Ett roligt uppdrag om än väldigt kladdigt och rörigt som det gärna blir med små barn.

 

Vecka 6 åkte jag ner till Skåne och Kristianstad. Tillbax på YH men inte som elev utan som föreläsare. JAg bakade vete och wienerbröd med eleverna och försökte inspirera för allt vad jag kunde. 

 

Fettisdagen, hysteri utöver det vanliga. Men läget under kontroll rakt igenom :D 

 

Någonstans här under februari har jag min kära mor på besök och under en frukost kläcks en stor skrämmande idé. Idén om att starta eget. En idé som snabbt blev verklighet. Jag satt i telefon i timmar med alla människor vars åsikter jag kan lita på. Jag skrev under kontraktet och sade upp mig från jobbet, lägenheten och huvudstaden. 

 

I April var det traditionsenligt SM-vecka i Göteborg. Men för första gången på 3 år kunde jag åka dit utan att vara hypernervös. Jag skulle inte tävla själv. Jag, Susanna, Didrik och Patrik var där på vårat sista uppdrag som juniorbagarlandslaget och skulle nu lämna över stafettpinnen till ett nytt gäng unga bagare. 

Vi bakade bröd och bullar som såldes till förmån för stadsmisionen. Vi samlade in 66 940 kr. 

 

Efter SM jobbade jag bara några få dagar innan flyttlasset gick hem till Dalarna. 

Jag hade några dagar då jag bodde in mig i min lägenhet. Jag ägnade mig åt otaliga telefonsamtal med leverantörer, myndigheter och massa andra. Jag planerade och provbakade. 

 

När jag sedan fick nyckeln till mitt aldeles egna café var det skräckblandad förtjusning. Isen låg fortfarande i viken när jag påbörjade en 2 veckor lång storstädning av lokalerna. Det såg bedrövligt ut och var utkallt men till Kristi Himmelfärdshelgen var allt klart och jag kunde öppna. 

Jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt 20 åriga liv som jag var den förmiddagen då jag skulle ha premiär. Tänk om ingen kom. Tänk om det kommer för många så det inte räcker. Tänk om jag gör fel. 

Jag kan ju säga som så att vi gick inte sysslolösa den dagen. Inte på hela helgen för den delen. 

 

Under en helgalen sommar lärde jag mig otroligt mycket. Det blev uppskattat och många kom gång efter annan. Jag gjorde misstag, jag var många gånger väldigt slut och undrade vad i hela friden jag gett mig in på. Men konstigt nog är det framförallt alla roliga stunder man minns! 

 

Vansbrosimningens funktionärssim simmades och blev avstampet till klassikern. Jag och Lovisa siktar på att klara alla 4 delar tillsammans under 2013-2014 

 

Under sommaren gick jag också en kurs för "kvinnor i gröna näringar" jag fick många nya kontakter, lärde mig massor och känner mig efter kursen säkrare i mig själv som företagare. 

 

Jag pratade i radion.

 

Jag badade nästan varje dag från dammen utanför mitt café. Några fina sommarnätter var jag ute och sprang i mörkret för att rensa skallen och få lite träning. Dessa löpträningar slutade i älven med uppfriskande nattdopp.

 

När hösten kom var det dags att slå igen. Jag höll öppet till mitten på september och sedan städade jag ur. Jag lämnade Ryggåsstugan skrubbad från golv till tak och med ett visst vemod. Sommaren seglade förbi så otroligt fort! 

 

September avslutades i Stockholm. Jag och Lovisa sprang lidingöloppet. Del 2  i klassikern.

 

Veckan efter lidingö var min fot paj. jag besökte kiropraktor 2 ggr och haltade. Jag var med och hjälpte Didrik som tävlade i Årets Konditor. 3 dagar på chokladfestivalen och sen for jag vidare på turné. 

Grästorp, äggpackning, bakning , hockey och massa bara vara med Elin med familj.

Vidare ner till skåne för att åter hålla kurs för eleverna där. Ny årskull. 

Upp till Göteborg och bästa syster Lo. Åkte rullskidor igen för första gången på 5 år. Vingligt men kul!

Tillbax till Elin, barnpassning och äggpackning ett besök på Henrys med gofika.

 

Min turné runt södra sverige avslutades med att jag åkte hem och på finnmarken möttes av årets första snöflingor. 

 

Månadsskiftet okt-nov var jag och mamma till Paris. 

 

I november julbakade jag för att ha hunnit det innan mitt nästa äventyr drog igång. Det äventyr jag är mitt uppe i i detta nu. Jag bor nu längre norrut än jag någonsin gjort. Jag är säsongare i Åre. Jag är konditor på heltid och ägnar fritiden åt att åka skidor. Mestadels längd eftersom det drar ihop sig till Vasaloppet men även utför. Jag har införskaffat en sprillans ny slalomutrustning. Jag trivs väldigt bra och ser nu tillbax på året 2013. 

 

2013, året då jag:

• besökte egypten och Paris
• gjorde av med 1 ton räkor
• anställde 7 fantastiska ungdommar 
• flyttade från huvudstaden 
• lärde mig sanslöst mycket om mig själv och vad jag klarar av

 

 

 

 

 

 Ulf Nilsson – Little By Little

 

 

♥Dalkullan

 

Det är så skönt med sovmorgon! Jag hade inte klockan ställd så jag sov ända till 6 i morse. Då låg jag kvar till 7:40 då jag fick lov att springa på toa och gjorde i ordning lite frukost. Sen kröp jag ner igen. Åt min frukost i sängen och skrev brev till Kanada. Nu hinkar jag i mig vatten för det ska vara bra när man ska på massage. 
Solen har nyss börjat skicka rosa strimmor upp på himelen och ljuset visar upp en frostnupen värld. Temperaturen har nu sjunkit till -7,6 och till helgen ska det bli bra mycket kallare än så. 

Jag var ut och åkte ett klassiskt pass igår efter jobbet. Slutade lite tidigare och kunde därför åka hela 15 kilometern i dagsljus för en gångs skull. Det innebar att när klockan var 17 var jag tränad, duschad och hade ätit. Då blev jag rastlös. Gick en promenad med Malin och sen hängde jag med Ida och Andrea mfl. Eftersom jag nu har helg bestämde jag mig för att följa med ut på bygget till kvällen. Gjorde mig i ordning och målade till och med naglarna. 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Utsläppt hår och målade naglar det är säkra tecken på ledig bagare.

På söndag ska jag måla naglarna igen och släppa loss kalufsen för då åker jag söderut! Under jul och nyår har jag jobbat ihop lite dagar så jag kan få långledigt nu i lugna januari. Perfekt tillfälle att fara hem.

 

 

Jag har det senaste fått höra från två av varandra helt oberoende personer att de kommer ihåg mig som en lovande skidåkare när jag var yngre. Jag vet inte vad de grundar detta på men jag vet att det var ju kul att tävla och det är ännu roligare att ha kommit igång med åkningen igen. Öppetspår känns inte längre livsfarligt. Det känns kul! Bara jag slipper valla själv. Å där har pappa lovat att serva.

 

 

Nu slänger jag in några bilder på det jag ägnar mina dagar åt och sen åker jag på massage!

 

 

 

 

The weak can never forgive.

Forgiveness is the attribute of the strong. 

- Mahatma Gandhi

 

 

 

♥Dalkullan

Gott nytt År och god fortsättning!

 

En sammanfattning av året 2013 kommer senare. 

 

Det nya året firades in först med ett par timmars jobb på kvällen då jag och Marie gick in och lade desserter. Sen hängde jag med Andrea till Duved på förfest från vilken vi sedan åkte tillbax in till Åretorget för tolvslaget.

Därifrån styrde vi kosan mot "barstugorna" vägen gick uppför mördarbacken. Bokstavligt talat. Rent livsfarlig efter regnet som föll samma dag och gjorde snön och isen än halare. Men upp den vägen skulle vi och jag som inte hittade dit vi skulle hängde bara på. Vi tog oss upp klängandes i rep, träd och varandra. Väl uppe kom vi överens om att nästa gång går vi runt...

Det var en alltigenom trevlig kväll. Massa nya trevliga människor, hög musik, småprat och dans. Helt enkelt ett gott nytt år. Om det inte hade varit för den disskussion jag hamnade i med en inte helt nykter kille.

Han kom fram till mig och frågade om jag verkligen skulle vara nykter hela kvällen. Jag svarade att ja det skulle jag nog vara, förutom den champagne jag smakade med Malin vid tolvslaget. 

Då frågar han om jag inte vill ha roligt. Mitt uppriktiga, ärliga svar blev att det har jag ändå. 

Då fortsatte han att men om man är nykter gör man inget man ångrar dan därpå och man minns allt och så vidare. Han avslutar med att: "vill du inte ha ett äventyr?" Jag förklarar att min syn på äventyr inte är att göra något som jag kanske skulle fått skämmas för dagen därpå, om jag kommit ihåg. Jag ser det mer som äventyr att jag under 2014 ska åka 9 mil skidor och 30 mil cykel.

Han tar då tag i sin mage och konstaterar att "vi har nog lite olika syn på det där med äventyr du och jag".

Jag håller med och tänker att nu är vi kanske överens.

Varpå han tar tag i mina axlar och skjuter mig bakåt tills jag står mot väggen. Då utbrister han som avslut på disskusionen: "Så, nu står du inte i vägen för oss som KAN ha roligt"

 

Varför tror folk man ska behöva dricka för att ha roligt? Är det ett äventyr att göra bort sig? 

Jag håller med om att det säkert är så att man vågar mer om man dricker. På gott och ont. 

Absolut kan det oxå vara ett äventyr att göra bort sig, men det behöver inte vara det viktiga för att en festkväll ska vara lyckad. 

 

Jag känner mig extremt osäker bland nya människor, särskilt onyktra sådana. För att säga sanningen känner jag mig obekväm. Jag vill inte vara full så jag inte kan hålla koll på mig själv. Skulle jag vakna dagen efter och ha minnesluckor skulle jag nog få panik. 

De allra flesta människor accepterar detta och ifrågasätter inte. MEN denna kille på nyår är inte ensam om sina åsikter, Varje gång jag är på en fest eller liknande och folk dricker men jag inte gör det kommer frågan om varför. Måste man försvara sig? Den som exempelvis väljer att avstå från apelsinjuicen till frukost för att man inte tycker om det blir inte utfrågad om varför, man blir erbjuden ett glas äppeljuice istället eller vatten. 

Reklamen som går på tv och radio just nu är så klockren. IQ:s "tänk om vi tjatade om allt som vi tjatar om alkohol" 

Jag har druckit alkohol. Jag är inte anti anti och vägrar av ren princip. Dricker jag är det för att jag tycker något smakar gott och är trevligt. Inte för att bli plakat. 

 

Respektera detta. Tack!

 

 

 

♥Dalkullan