dalkullansbaktankar

Som Gunde sa "Ingenting är omöjligt!" Det har under det senaste året varit ett ständigt återkommande uttryck för mig och mina klasskompisar i Skåne.

Det hela började i och med att vi skulle göra chokladskulpturer till en tävling under Chokladfestivalen i Stockholm. Klassen delades in i 3 grupper och skulle bygga 3 tävlingsbidrag. I min grupp ingick (min ständige vapendragare) Therese, Anna-Kitty, Alicia och enda killen i klassen Kim. Det enda vi hade att utgå ifrån var ett 32 cm högt ägg. Allt skulle vara ätbart och minst 80 % fick lov att vara choklad. Vi spånade en stund och kom på att vi gör en drake som vaktar på sitt ägg. Vi tänkte i det läget inte på storleken på ägget och hur stor draken därför rimligen skulle bli! Men det var bestämt och vi var fast beslutna att klara det. Vi började med att gjuta en bottenplatta (60 cm Ø) och massor med ägg som skulle bli kropp och huvud till drakmamman. Hela bygget tog fart. Jag pysslade 3 hela dagar med huvudet och medan jag satt och pillade in tänder i käften på det kom jag fram till att jag aldrig någonsinn ska bli tandläkare. Att draken skulle ha vingar var aldrig ett frågetecken. Givetvis skulle den det. Frågan var storleken.. Vi gjorde ett par som vi var ssupernöjda med. Men. Ja problemet var att de blev för tunga. Vi provade gång på gång sätta fast dem men de sjönk sakta neråt och hade aldrig klarat alla påfrestningar. Till sist fick vi inse att vi fick lov att göra mindre. De blev lika fina de men vi gick hela tiden runt med en annan bild i bakhuvudet. Ägget som draken vaktade på var vi helt överens om att det skulle vara vitt och sprayat. Men hur skulle vi kunna bygga draken runt och hålla det vitt? Lätt! Vi bygger runt ett provisoriskt som vi försiktigt flyttar när vi är klara. Det mest tidsödande med hela draken var att sätta fast fjällen. Vi stack ut små runda pluppar av modelleringschokladen och tryckte fast dem en och en. Hela draken täcktes. Givetvis i olika storlek beroende på vart de satt.  Avslutningsvis airbruschade vi med grön glitterfärg längs ryggen och på vissa andra effektfulla ställen, varpå vi med pensel lackade alltihop i en ätbar lack. Draken skimrade!

Det tog sin lilla tid men till slut var vi klara och vi byggde i ordning en låda i vilken den skulle transporteras till Stockholm. 8-9 timmar i bagageutrymmet i en buss. Snacka om att vi var ett nervööst gäng konditorer som åkte i den bussen. Men den klarade sig hela vägen. Jag och Kim bar försiktigt in den i Nordiska museet, genom korridorer, uppför trapporna och ner i biblioteket. Choklad är tuungt! Väl på plats fick den sedan stå för omröstningen som allmänheten fick delta i.

Efter 3 dagars chokladmässa/festival var det dags för resultatet. Rösterna var papperslappar man fick lägga i en låda framför det bidrag man gillade. Rösterna vägdes sedan på scenen. Vår drakes röster vägdes sist och vi som stod på Scenen såg aldrig. men vi hörde suset som gick genom publiken när de såg hur många lappar som föll ur vår låda. Vi vann och tog därmed hem vandringspokalen till skolan igen :) Draken blev vårat bevis på att inget är omöjligt! Den bestod av choklad, choklad och choklad. Tungan, ögonen och klorna var av karamell. i övrigt var det choklad!