dalkullansbaktankar

Jag har nu landat i staden som ligger vid Sveriges lägsta punkt. Kristianstad. Det kommer alltid kännas lite som att komma hem. Fast nog känns det konstigt att vara här själv. 

 

Jag är här för att hålla 2 dagars kurs med eleverna som går YH- bageri & konitori nu. De är 3:e klassen sen jag gick. Bageriet i skolan är ommöblerat men det känns ändå som att vilken sekund som helst kommer min klass in och vi bakar, skojar och skrattar. Efter skolan åker vi upp till "kyrkan" och fortsätter med våra upptåg. Grillar på baksidan eller klämmer ihop oss alla i en säng och ser på film. 

Sen inser jag att, nej. Det är länge sen nu. Nu är jag här för att försöka bidra med min kunskap. Jag känner mig som jag skulle kunna vara en elev men det är jag som styr skutan i 2 dagar. 

Själva staden har även den gått vidare. Det som för 3 år sedan var en stor parkering bakom Domus. Nu när jag rundade hörnan och trodde mig möta en öppen plan stod där stället ett stort mörkt tomt hus. Busstationen är väck och hela centrum möbleras om. Trots det är allt så välbekant. 

Jag åkte till Maxi och minns de gånger vi åkte dit gemensamt för att handla. Det slutade alltid med att vi bläddrade bland kokböckerna. Tappade bort någon, hittade varandra igen vid grönsakerna för att sen gå om varandra igen vid konserverna. Nu är grönsakerna där konserverna stod tidigare så jag undrar hur vi klarat det ;) 

Passerade idag Bånken när jag gick in till stan. Här har vi dansat oc hskrattat oss svettiga, ni så många gånger mer än jag men de gånger jag följde var det roligt. 

 

Jag undrar hur alla har det? Jag undrar varför man är så dålig på att hålla kontakten? Jag undrar varför man främst kommer ihåg alla goda minnen? 

Jag vet på ett ungefär vart alla i klassen håller hus. Utspridda över sverige, och Johanna i USA. Jag träffade några nu när jag var i Stockholm. Jag pratar med Elin nästan varje dag. Therese hälsade på i sommar på caféet. 

Ni blev min familj. Jag saknar er. 

Jag träffade Åke idag. Vi pratade över en kopp kaffe om ditt och datt och berörde det viktiga i att ha ett bra näverk. Ett bra nätverk inom branchen, livet. Varför underhåller jag inte mitt nätverk genom tätare kontakt med dessa männsikor?

 

Det blev en grubblarkväll.. Jag har inte svaren på mina frågor, men jag vet att jag kommer fortsätta leta. Jag antar att de starkaste trådarna i nätet håller även vid periodvis bristande kontakt. Jag tror och hoppas att om det kommer en dag när jag behöver det att nätet fångar upp mig. Jag vet att jag skulle göra det samma. 

 

Jag vet att i morgon kommer bli en rolig dag. Precis som idag har varit. En klass på 18 elever har lyssnat på vad jag har att säga. De har pepprat mig med frågor och ideer och jag har svarat så gott jag kunnat. De tackade alla efter lektionen och jag tror de tycker jag bidragit med något. De har i allafall gett mig massor av energi och boostat mitt självförtroende lite. 

I morgon ska vi kavla wienerdeg och jag ska lära dom aallt jag kan ;)

 

 

 

If you want to be trusted,

be honest. If you want to 

be honest, be true. If you 

want be true, be yourself

 

 

♥Dalkullan